Lars Lindström
Först av allt vill vi tacka svenska folket som utan knot har sett till att vi har pengar till hyran och mat på bordet. Att vara verkställande direktör, eller CEO, Chief Executive Officer, som vi lite viktigare brukar kalla oss, är ingen lätt match. Särskilt inte när allt går åt helvete.
Det är en sorglig historia att tvingas ta emot socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd som det kallas. Man känner sig mindre värd. Man skäms. Man vill gömma sig, låtsas som att man inte alls är bidragsberoende utan kan stå på egna ben.
Tack och lov finns det en riksnorm för verkställande direktörer, som ska täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritid och lek, hygien, förbrukningsvaror samt dagstidning och telefon. Riksnormen för vd:ar med vår viktighet ligger på ungefär 50 miljoner kronor om året, och det är också ungefär vad vi var och en, Håkan och Martin, fick för skitåret 2020.
Vi vet, det låter inte mycket. Men 50 miljoner kronor gör faktiskt att vi kan hålla nästippen ovanför ytan under ännu ett år.
Här kommer alla ni skattebetalare in. Som ni vet drabbades företagen vi manövrerar, Volvo AB och Volvo Cars, av stora förluster under början av 2020 och vi fick masspermittera anställda och sparka tusentals. Det gick så uselt att det såg ut som att vi i våra ledningsgrupper inte alls skulle få någon bonus för 2020!
Inte bara vi utan hela ledningsgrupper gick en dyster, bonuslös framtid till mötes
Men då grep vår socialförsäkringstjänsteman in, eller finansminister som en del kallar henne, Magdalena Andersson. Som en äkta socialdemokrat värnar hon särskilt om oss som har det extra svårt. Hon såg till att lastbilsfirman, som jag Martin kör, och bilbolaget, som jag Håkan rattar, fick EN MILJARD KRONOR vardera i bidrag från staten, av skattepengar.
Men det räckte inte. Första halvårets enorma förluster gjorde att våra miljonbonusar hotade att frysa inne. Hur skulle vi få mat för dagen? Inte bara vi utan hela ledningsgrupper gick en dyster, bonuslös framtid till mötes.
Lösningen var enkel och kreativ, och vi kan rekommendera detta till alla andra bidragsberoende där ute. För att undvika att hamna i utanförskap skrev vi helt enkelt om reglerna. Ungefär som när man ligger under i brädspel och låtsas stöta till spelplanen så att man måste börja om från början.
Det vittnar om rak rygg och socialt patos!
Nej, det går inte att jämföra med bidragsfusket och småsummorna som till exempel mc-gäng eller andra kriminella håller på med.
Vi drog helt simpelt ned hela spelplanen på golvet, samlade upp pjäserna och låtsades som att miljardförlusten första halvåret 2020 aldrig hade inträffat. Vi började spela efter helt nya riktlinjer, skräddarsydda för att ge oss minst 50 miljoner kronor vardera. Här måste jag, Martin, också tacka min biståndshandläggare Carl-Henric Svanberg, styrelseordförande som en del kallar honom. Att så totalt på någon månad vända från ett absolut nej till bonusar till att dela ut 118 miljoner kronor i bonusar till ledningen – det vittnar om rak rygg och socialt patos!
”Vad fan får jag för pengarna?” sa Leif Östling, ordförande i Svenskt Näringsliv, i ett berömt uttalande om svenska skatter för några år sedan. Han hade så svårt att få det att gå ihop att han tvingades trixa med besvärliga skatteupplägg på Malta, stackarn.
Vi, Håkan och Martin, har ett svar på frågan vad fan man får för skattepengarna. Man får bonus, Leffe, mångmiljonbonus.