Lars Lindström
En förmiddag passerar jag en park, där ett tjog förskolebarn studsar omkring i en gympalek. Den leds av en ung förskollärare med musik i högtalare och skojiga, hemmagjorda rörelser som de små ivrigt försöker imitera. De skriker och skrattar och jag ler stort och tänker på hur viktig förskolan är för barns utveckling, språk och psykiska hälsa.
Hade vi haft allmän förskola i Sverige om Kristdemokrater hade styrt landet de senaste fem decennierna? Knappast. Om Ebba Buschs parti hade haft verklig makt från start hade kvinnors ställning, rättigheter och möjligheter sett mycket sämre ut.
Jag minns däremot många nej och nja och givetvis rädda familjen
Bristen på offentlig barnomsorg var stor under 1960- och 1970-talen. Kvinnorörelsen krävde fler daghem, för att kunna arbeta och för barnens skull. Ropen skalla, daghem åt alla. Kristen Demokratisk Samling, som partiet hette då, var emot. De vill som alltid rädda familjen, som de sa, men det de gjorde och gör är att försvara stelnade könsroller.
Sverige införde allmän förskola, slopade sambeskattningen i äktenskapet, gav rätt till fri abort, lanserade föräldraförsäkring, pappamånad och ännu fler pappamånader.
Jag minns inte en enda Kristdemokrat som stod på barrikaderna och kämpade FÖR de reformer som gradvis har ökat jämställdheten mellan kvinnor och män.
Jag minns däremot många nej och nja och givetvis rädda familjen.
Rätten för en man att ha en hemmafru har alltid varit väsentligt för KD.
Vi var först i världen med en föräldraförsäkring som var riktad mot båda föräldrarna, och Sverige har ett gott anseende internationellt vad gäller jämställdhet. Varje år när World Economic Forum, US News & World Report eller någon annan internationell instans utser världens bästa länder för kvinnor hamnar Sverige och våra skandinaviska grannar högst.
Vi är inte framme. Mycket återstår. Men när Ebba Busch raljerar om elitfeminism, genusflum och menskonst vill hon bara sminka över det faktum att Kristdemokrater ALLTID har varit EMOT reformer för jämställdhet. En av de viktigaste punkterna när partiet bildades var att ”talet om samhällets krav på hemmakvinnorna för arbetsmarknadens räkning måste avvisas”.
Jodå. Rätten för en man att ha en hemmafru har alltid varit väsentligt för KD.
Ebba Busch säger att några av de verkliga problemen är att kvinnor är drabbade av växande hedersförtryck, där familjen anses viktigare än individen. Jag tycker att det låter som ett valspråk från KD: familjen före individen.
En ”nyfeministisk” reform från KD innebär att föräldraförsäkringen ska bli helt fri. Det vill säga om kvinnan är förtryckt: att hon av sin man kan tvingas att stanna hemma från jobbet och sköta barn och hem. En annan reform är att barn ska ”slippa” gå i förskola och att föräldrar, alltså mammor, ska få ersättning om de stannar hemma eller tvingas stanna hemma med barnen.
Forskning visar att kvinnors inkomster och sysselsättningsgrad försämras av långa uttag av föräldraledighet. Kan det då vara feminism att hjälpa kvinnor att bli hemmafruar igen? Svar: nej. Ebba Busch är förmodligen Sveriges sämsta feminist.