Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Du får inte sitta och tigga på gatan – men du får gå med nazistflagga

Foto: / PER WISSING GT/EXPRESSEN
Foto: TT / TT NYHETSBYRÅN

Demokratin är fast förankrad i vårt land och grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Demokrati är en fråga om människovärde. Så sa Olof Palme i ett jultal 1975.

Julen 1975 känns ibland väldigt avlägsen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu skriver 2018 och i Sveriges riksdag har vi främlingsfientliga populister som vill att väljarna gör honnör, och vi har inkomstskillnader som aldrig varit större. Det är vi. Det är dem.

Vi har numera en flyktingpolitik som kallas orättfärdig av Europarådet och en socialdemokratisk finansminister som genom att proklamera att tiggeri inte "kan accepteras i den svenska gatubilden” ger polisen grönt ljus att skrämma och köra nödställda människor ut ur staden.

Hör den medeltida tonen: de fattigaste kördes ut av vaktstyrkan, långt bortom stadens murar för att inte besvära köpmännen och det övriga borgerskapet.

Polisen ska lösa och beivra brott och inte köra ut nödställda människor, skriver Lars Lindström. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Och samma människor som ryar om att poliskåren inte hinner med sitt jobb tycker att det är en god idé att den ska ägna sig åt att skrämma utblottade människor.

Att tappa hoppet är ingen konst. Demokratiska länder som USA, Turkiet, Polen och Ungern styrs av allt mer auktoritära och maktfullkomliga ledare, som satsar hårt på att sortera och värdera människor. Och för den som vill tro att Sverige befinner sig i inbördeskrig är det lätt att hitta desinformation som styrker den folksagan.

 

LÄS OCKSÅ Lars Lindström: Elva saker som är värre än böneutrop och gatupsalmer

 

Gyllene tider råder för den politiska propaganda som inte har en enda lösning på verkliga samhällsproblem utan bara syftar till att dela in folket i vi och dem.

En av de enklaste vägarna mot diktatur är att bygga upp intrycket av en nation i upplösning, ett kaos som bara en stark ledare kan röja upp i. Vi har läst om det i historieböckerna.

Att skrika samhällskollaps och utse syndabockar som ska straffas och elimineras är den lates utväg. Utvecklingen av demokratin, försvaret och förstärkningen av människovärdet kräver hårt arbete.

Jag går i uppförsbacken mot tunnelbanan, med axlarna uppdragna mot den kalla blåst som inte blåser, hoppas på det bästa och försöker att inte tänka alls.

Det går inte. Jag tänker: du får inte sitta och tigga på gatan – men du får gå med nazistflagga, och ansöker du om tillstånd får du polisbeskydd. Jag tänker på hur galet lätt det är att rösta bort demokratin i Sverige. Det tar 18 månader enligt en debattartikel i DN i går.

Jag tänker också på perspektiven. Trots hoten från terrorism, trots oron för politisk instabilitet måste vi inse att världen har gjort enorma framsteg. Vi har besegrat sjukdomar, vi lever längre, fler flickor än någonsin får gå i skolan och den globala fattigdomen har halverats på några decennier. Människovärdet har stigit.

Ibland kan man vandra omkring och inbilla sig att man genom att sänka sina förväntningar på livet och hålla ambitionerna på minimum ska lyckas undvika det oönskade. Det har väl med ålder att göra, antar jag. Men det är förstås en helt vettlös tanke, ett sorts självbedrägeri som alltid avslöjar sig själv.

 

LÄS OCKSÅ Lars Lindström: Hej där, nu ska vi reda ut några rejäla missförstånd

 

Förnuft, vetenskap, humanism, framsteg och framtidshopp kommer att rädda människan från sig själv. I en predikan som hämtad ur den svartaste dystopi mässar rockikonen Jack White: "Do you wish for nothing? Then you will have nothing!".

Vårt öde avgörs överallt och hela tiden, och bara lathet kan stoppa oss.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!