Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Du är utsatt för ett fenomen som kan jämföras med tvångssyndrom

Relationsexperten Jacqueline Joo ger sina bästa tips.
Vi får aldrig glömma att människor förälskar sig och hur starkt det är.Foto: Shutterstock

På väg till en parkbänk med utsikt över stenstaden noterar du ett ungt par som med tidsenlig distans sitter vända mot varandra på en annan bänk, och av hennes nervösa skratt förstår du att det kan vara en första dejt eller åtminstone en av de första.

Så grymt att bli förälskad när samhället kräver två meters avstånd mellan människor som inte umgås i vanliga fall.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är en tisdag i maj, och det är en tid då vi kan notera den tunna hinnan mellan klokskap och oförstånd, en tid när vi försöker hålla oss mitt mellan livet och döden, det är förra veckan.

Flickan, ty det är en ung kvinna, har ena benet uppdraget under sig och när ditt sällskap och du passerar har de spända skratten förbytts i en allvarlig min och flickan ser pojken i ögonen och säger kanske Umeå.

Vilken tragik; de är båda omkring tjugo år och har precis funnit varandra och hon överväger att lämna Stockholm och flytta till Västerbotten, kanske gå en utbildning i digital medieproduktion som hon har kommit in på. Tänker du.

Ljuset förändras snabbt när solen tittar fram mellan molnen. En björktrast sitter och gnisslar i en ask, uppenbarligen uppretad på en störande skata, mot vilken den då och då utför plötsliga och ljudliga flyganfall. Kanske skyddar den sitt bo, kanske sin partner, kanske har den ungar i boet.

När ni möts är du torr i munnen och skakig i benen, du fnissar krampaktigt.

Jag vet inte om ni minns eller har varit med om den där kraftfulla och närmast okuvliga förälskelsen, men här kommer en påminnelse.

Du blir alldeles snurrig, går omkring med en konstant känsla av lycka eller spänning, eller båda delarna samtidigt, och det mesta tycks sitta i magtrakten. Att det handlar om kemi, att det du känner är signalsubstanser som dopamin, noradrenalin och serotonin, det bryr du dig inte om.

Det enda du har i huvudet är din älskade, eller den du hoppas ska bli din älskade, och även om du inte vet de exakta siffrorna inser du att forskarna har rätt när de påstår att du inte kan tänka på annat 85 procent av din vakna tid och att du är utsatt för ett fenomen som kan jämföras med tvångssyndrom.

När ni möts är du torr i munnen och skakig i benen, du fnissar krampaktigt, rodnar och blir svettig i handflatorna och tänker att ni måste röra vid varandras hud. Efteråt, när mötet är över, kanske du inte ens minns vad du har sagt under dessa livsviktiga ögonblick.

Du minns kyssen i hallen och att framtiden låg i denna kyss.

Och nu tänker du på den där första dejten, för decennier sedan, när ni gick på den konstiga baren med motorcykelsadlar som barstolar och sågspån på golvet.

Hon hade sin jeansjacka, det blonda håret var kortklippt och du kände i hjärtat att det var nu det gällde, hon och du. Inget av det ni pratade om kan du erinra dig, men du minns kyssen i hallen och att framtiden låg i denna kyss.

Följ med henne till Umeå, följ kärleken, vill du ropa till pojken i parken, men det går ju inte att hålla på så. De kan tro att du är en galen gubbe som tjuvlyssnar eller ett självutnämnt kärleksorakel som försöker styra deras framtid.

Sedan hör jag Iris Viljanen, sångerskan med det nakna uttrycket, sjunga om att ta sig till en öde vik, där det bara är de två, och att hon minns en puss på kinden, men det var länge sen.

Allt jag kan säga är detta: Vi får aldrig glömma att människor förälskar sig och hur starkt det är.

Låtskrivaren och kocken Plura Jonsson: kloka ord om kärlek.