Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Detta skulle på allvar vara skadligt för Sverige

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, vid riksdagens val av Stefan Löven till statsminister. Foto: OLLE SPORRONG

”Skadligt för Sverige” säger SD:s partiledare och klädexpert Jimmie Åkesson om den rödgröna regeringen med liberal överrock och tunn, röd strumpa på vänster fot.

Nu ska jag berätta vad som på riktigt vore skadligt för Sverige.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tänk er ett parti som växt fram ur våldet och rasismen, skapats av kostymnazister och skinnskallar, ett parti som anser att en godkänd svensk inom sig ska ha en särskild ”nedärvd essens”.

Tänk er ett parti som varje gång någon skrapar på ytan har en politiker som dammsuger i nazibindel eller vill skjuta flyktingar på Öresundsbron med kulspruta eller delar med sig råd om hur man drogar och våldtar kvinnor. 

Tänk er ett parti som tror sig vara en skara tappra riddare som ska rädda nationen från en hotande undergång och helst vill att vi ska stå i givakt för dem.

Tänk er ett parti som suckar av beundran inför de antidemokratiska krafter som hotar länder som Ungern och Polen, där yttrandefriheten inskränks och oberoende medier tystas, ett parti som kräver lojalitet till svenskheten – utan att förklara vad de menar med sin svenskhet. Inte ännu i varje fall.

Tänk er två andra högerpartier som säger att det är väl inget och med glädje skakar den hand som nyss hållit SS-officerens och på kommunal nivå skålar och tvår sina händer i champagne och kramas och sedan inte kan förstå varför två antirasistiska, liberala partier inte vill vara med i kramkalaset.

Tänk er att de två konservativa partiernas politiker sedan påstår att DE har blivit svikna av liberalerna och börjar hojta landsförrädare och aldrig glömma, aldrig förlåta – floskler som ultranationalister använt i alla tider eller i alla fall redan innan de införde uniformsförbud.

Tänk er att denna skara högerpolitiker tillsammans tog över styret i vår nation. Detta, mina vänner, skulle på allvar vara skadligt för oss och för Sverige.

Vi ska vara tacksamma för den kompromissvilja som C, L, MP och S har visat genom att få ihop en uppgörelse som ser till att svensk rikspolitik på ett i Europa nästan unikt sätt är befriat från främlingsfientligt och högerpopulistiskt inflytande. Processen har garanterat varit plågsam för alla inblandade. Som alla kompromisser är. Man ger och tar. Ingen är riktigt nöjd.

Annie Lööf i den liberala, lila överrocken? Foto: MATTIAS HELLSTRÖM / SPA

Det är inte svek eller dubbelmoral, det är politik. Som om alliansens olika partier inte fick ge avkall på flera av sina hjärtefrågor under åtta regeringsår. Som om Miljöpartiet inte grät i direktsändning när de tvingades släppa profilfrågor.

Det är synd om SD-väljarna, påstår en del. Vi måste tänka särskilt mycket på de 17,5 procent som gav sina röster till SD. Varför det?

När en borgerlig regering tog över 1976 hade 42,7 procent röstat på Socialdemokraterna. Var det ”odemokratiskt” att de väljarna under flera år inte fick någonting att säga till om?

Eller när S regerade i slutet av 1990-talet och de fyra borgerliga partierna hade över 44 procent av rösterna men inte fick igenom en enda liten bit av sin politik på fyra år, vem fällde då tårar för deras väljare?

Nu har vi en minoritetsregering iklädd vänsterliberal, antirasistisk dräkt och en riksdag som kontrollerar dess varje klädbyte och kan fälla den när som helst. Att 95 procent av SD-väljarna tycker att januariavtalet är dåligt är det bästa betyg det kan få.

LÄS MER Lars Lindström: Jag är inte din slamsäck – vet hut ditt eländiga avskrapsfnas

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!