Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Detta är en av de största gåtorna i det mysterium vi kallar tid

I författaren och professorn Bodil Jönssons senaste bok ””Tio tankar om arbete” resonerar hon kring tid och arbete.
Salvador Dalis skulptur av en smältande klocka kallas ”Minnets envishet”.Foto: Digital Camera / Colourbox
Foto: Digital Camera / Colourbox

Ibland hör jag det malandet ljudet av hur tiden rinner bort omkring mig.

Tycker du också att tiden går fortare för varje år?

Det är ingen vidare tröst, jag vet, men du är inte ensam.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

30 år har gått sedan vi träffades, min livskamrat och jag. 27 år sedan vi gifte oss. 25 år har förflutit sedan vi var stretande småbarnsföräldrar med barnvagnar och blöjor som huvudinslag i vår tillvaro. Åren försvinner utan att man tänker närmare på det. 

Åldrandet gör att din inre klocka går långsammare, att allt du tar dig för tycks ta längre tid, ändå verkar livets takt öka ju äldre du blir. Detta är en av de största gåtorna i det mysterium vi kallar tid.

Jag behöver bara studera mina barns ansikten för att inse: varje år som läggs till deras liv blir ifråntaget mitt eget.

Jag tänker på timmarna i lekparker, minns långsamma vandringar, sömnlösa nätter med tröstlösa barn i famnen, oändliga timmar av matande, all kärlek och alla skratt vi delade, tröttheten som fick lov att trängas bort och vänta på sin plats i kön.

Jag tänker på samhället då, för 25 år sedan; ett Sverige med mer än 600 000 arbetslösa, fler mord än i dag och den djupaste ekonomiska kris Sverige sett sedan 1930-talet. Jag tänker Estonia.

Då: inte ens 69 000 menade att pajaspartiet Ny demokrati var Sveriges räddning

Jag tänker på de 366 000 människor som invandrade till Sverige under de fem åren fram till valet 1994. Jag tänker på att det i riksdagsvalet då inte ens var 14 000 svenskar som tyckte att rasisterna i Sverigedemokraterna var ett alternativ att lägga sin röst på och inte ens 69 000 menade att pajaspartiet Ny demokrati var Sveriges räddning.

Så långt borta, och ändå så nära. Hur kan decennierna bara rusa i väg så där, varför går tiden snabbare ju äldre vi blir – och framför allt: finns det något att göra åt saken?

Somliga svarar nej. Att tiden går fortare är logiskt; när du är tio är ett år en tiondel av ditt liv, när du är femtio fyllda är ett år bara en femtiondel av ditt liv.

Man är den man är, åtminstone delvis, åtminstone i perioder. Det är ingenting eller väldigt lite man kan göra åt det. Men man kan försöka. Vår tid är nu, som de säger.

Min ungdom var, törs jag påstå, mer omväxlande

Min ungdom var, törs jag påstå, mer omväxlande, som jag då och då kan komma ihåg den. Då visste jag ännu inte hur jag skulle bära mig åt, vilket kan vara en fördel.

En del forskning antyder att upplevd tid har med mängden nya sinnesintryck att göra. När du är ung verkar allt så nytt och hjärnan måste bearbeta informationen mer – vilket gör att tiden upplevs längre.

Ändå verkar tiden flyga i väg när vi har kul och gör något vi aldrig gjort tidigare. I ögonblicket verkar tiden gå fortare, men senare, när vi drar oss till minnes den aktiviteten verkar den ha varat längre än mer vardagliga upplevelser.

Det måste betyda att du för att sakta ned tiden ska göra fler nya saker, oavsett ålder.

Sätt ett mål. Lär dig tala franska. Måla en tavla. Plantera ett träd, eller bara en blomma. Gör en fjällvandring. Lär dig dansa salsa. Skriv en dikt. Gå en fotokurs. Baka en kaka till en granne. Skriv musik i Garageband. Ta en promenad på en gata där du aldrig tidigare satt din fot.

Tiden är på din sida om du håller hjärnan aktiv. Om jag skulle råka leva 25 år till blir jag äldre än min far, men ändå inte lika gammal som min syster, vid 96 års ålder en vandrande reklam för ett långt och minnesvärt liv.