Lars Lindström
I onsdags häktades en man i en by i Norrbotten, misstänkt för att ha mördat den kvinna han bodde tillsammans med.
För två veckor sedan åtalades en man i 75-årsåldern, misstänkt för mord på sin hustru i ett samhälle i Värmland.
För tre veckor sedan slog hovrätten fast att den 24-åriga man som sköt ihjäl sin jämnåriga exflickvän på nära håll, mitt i pannan, inte var skyldig till mord. Han hävdade att han bara skulle kontrollera att vapnet var säkrat och dömdes till grovt vållande till annans död, trots att relationen varit våldsam och den unga kvinnan på grund av detta levt i skyddat boende.
Inte heller de unga kvinnorna kommer undan
Under årets första åtta månader har 8 970 kvinnor anmält att de misshandlats av sin partner. Men långt ifrån alla kvinnor polisanmäler, vilket framgår av Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökningar.
Det låter sjukt, men den farligaste platsen för en kvinna är hennes hem. Fler än var fjärde kvinna i Sverige blir utsatt för våld i nära relation, det vill säga blir slagen av sin partner, man eller pojkvän.
Inte heller de unga kvinnorna kommer undan. Problemen börjar långt ned i åldrarna. Var fjärde tjej i åldern 16-24 år har utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld i en parrelation.
Vi kan rabbla fakta från Brå för att försöka förstå vidden av detta samhällsproblem. Drygt två tredjedelar av alla anmälda våldtäkter begås av en partner, annan närstående eller bekant.
Men trots att vi egentligen vet det här är det som att det inte går in i medvetandet. Det är lättare att rikta in sig på överfallsvåldtäkter och gängskjutningar, det blir bättre debatter i tv, hårdare rubriker på sajterna och skarpare motioner i riksdagen.
Skjutningar inom organiserad brottslighet – med ett stort antal döda (28 fram till 15 september i år) – är ett elakartat samhällsproblem, som måste uppmärksammas och bekämpas med kraft. Men vi måste också angripa våldet mot kvinnor i våra hem. Vi kan inte prioritera ned kvinnors säkerhet och liv.
Förstå att män som slår sina kvinnor i de flesta fall gör det systematiskt
Brås rapporter om våld i parrelationer känns kortfattade men också oändliga. Jag måste lägga bort alltihop och gå ifrån en stund för att samla tankarna. Att detta pågår i svenska hem dagligen känns obegripligt och obegripligt sorgligt.
Jag ser de första delarna i SVT:s dokumentärserie ”En våldsam kärlek”. Den försöker reda ut skam och skuld, varför så få anmäler. Med hjälp av skådespelare får vi ta del av verkliga berättelser från fyra av tiotusentals drabbade kvinnor.
”Han hotade att han skulle skära bort huden. Och dra av huden. Han skulle flå mig levande.” ”Sista tillfället han slog mig höll han mig instängd i fyra dygn. Han slog mig tills han inte orkade slå mer.” ”Han tog upp en papperskorg i metall och satte den på mitt huvud. Han ville inte se mitt blodiga, äckliga ansikte.”
Känsliga tittare varnas. Men försök stå ut. Försök förstå att män som slår sina kvinnor i de flesta fall gör det systematiskt och planerat, inte impulsivt. Försök begripa känslorna, varför många kvinnor inte bara lämnar redan efter de första slagen. Inse att många kvinnor mot sin vilja blir medberoende.