Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Det här handlar om tiden, men också om Mohamad och hans heilande baneman

Foto: SVEN LINDWALL

Tiden är egentligen ingenting. Bara en konstruktion för att vi ska kunna organisera livet till en hanterbar process.

Det här handlar om tiden, men också om Mohamad och hans heilande baneman, om filmen ”Tenet”, om Anders Tegnell och hans kunskap, om Charlie Hebdo, Björn Söder och om hjul som snurrar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi går på bio för första gången på ett halvår eftersom Tegnell säger att smittspridningen sjunker i Sverige och vår envisa strategi att stanna hemma vid sjukdom, hålla avstånd och ständigt tvätta händerna tycks framgångsrik för tillfället. Vi sitter på varannan rad med två tomma platser mellan varje sällskap och popcornen smakar handsprit.

Filmen heter ”Tenet”, en actionthriller som leker med tanken att tiden kan tänjas och ändra riktning och att vissa människor och ting också kan det. Säg att vi skickade tillbaka Anders Tegnell till december 2019 med den kunskap han har i dag – det kunde bli ett drama med lyckligt slut.

Dagen efter biobesöket kastas tiden fram och tillbaka hela dagen.

Någonstans i Linköping stod hans baneman och heilade framför spegeln

Åtalet mot misstänkte mördaren i Linköping dyker upp, han som erkänt att han i oktober 2004 först knivhögg åttaårige Mohamad till döds och sedan Anna-Lena, 56. Det känns som om jag åter vandrar intill vattentornet på Kanberget, ombyggt till lyxbostäder med utsikt man bara kan drömma om.

Med snabba kliv gick jag uppför de 28 trappsteg som åttaårige Mohamad tog innan han vek av åt vänster, mot döden. Någonstans i Linköping stod den åtalade och heilade framför svenska flaggan, om vi får tro en av hans bekanta från den tiden. Jag minns en annan barnamördare, i Norrahammar, som sa att för honom var det omöjligt att skilja på då, nu och sen.

2004 var förresten också året när Expressen avslöjade att Sverigedemokraterna finansierades av en rik rasist, belgaren Bernard Mengal. Han hade bland annat gett ut en bok där invandrare kallas ”negroida barbarer” och med rena nazistformuleringar anklagas för att ta ”vårt livsrum”. Mengal – två bokstäver från Mengele.

Samma dag som åtalet i Linköping kommer inleds också rättegången mot de misstänkta för terrorattackerna i Paris 2015 då 17 människor mördades på satirmagasinet Charlie Hebdos redaktion, och tiden böjs bakåt igen.

Jag fasar för den framtid då en sådan politiker kan ges plats i en regering

Jag stod bakom avspärrningarna vid livsmedelsbutiken nära Porte de Vincennes där terroristerna tagit gisslan och jag hörde fyra skarpa explosioner och kraftig automateld under den korta stund som kändes som en evighet och jag förstod att polisen hade stormat och att terrordramat fått ett slut.

Samma dag läser jag också att Björn Söder, SD, kallar Demokraternas presidentkandidat Joe Biden för marxist och jag påminns om Söders naziselfies och hans tvångsmässiga behov av att kalla chokladbollar för någonting rasistiskt och fasar för den framtid då en sådan politiker kan ges plats i en regering.

Jag tar en promenad i friska luften och tänker på filmen ”Tenet” och det ironiska i att bilarna kan köra baklänges genom tiden men att bilhjulen i filmer fortfarande roterar åt fel håll. Ska jag leva så länge att jag får uppleva att hjulen snurrar rätt?

Kan det finnas andra begrepp och mått på tiden, som ännu inte har upptäckts, som när de öppnas teoretiskt gör det möjligt för människan att ändra sina tidsmått och komma dit och tillbaka för att berätta för oss alla hur det blir, sen? 

Expressens kriminalkrönikör om Daniel Nyqvists förklaring till dubbelmordet