Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Det finns en sång för varje ögonblick i livet, till och med efter döden

Gloria Gaynor sjunger ”I will survive” - en perfekt sång för en begravning? Foto: Youtube

Jag tror aldrig att jag tänkte på döden innan jag blev pappa.

Inte min egen i varje fall.

Men sedan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet inte om ni någon gång har suttit i ett flygplan och tänkt på hur det ska gå för din familj och för världen om planet störtar eller blir kapat och styrs rakt mot en skyskrapa eller ett berg.

Tankar av denna typ var otänkbara för mig medan jag bara hade mig själv att tänka på, och kanske en katt eller två och en samling vinylskivor.

När jag mötte min själsfrände och barnen kom och upphöjde mig till familjefar kunde jag sitta i en bil, på ett tåg eller ett flyg och tänka katastroftankar. Det var som om mitt liv plötsligt blev mer värt och mer sårbart bara för att jag älskade fler människor.

När jag pratar med min syster, som uppnått den aktningsvärda åldern av 95, är det inte ovanligt att döden kommer på tal, helt naturligt.

Hon är av den åsikten att 95 år kan räcka och jag skojar med henne och säger att hon måste hålla ut. Minst 100, för min skull; jag har aldrig varit på en 100-årsfest. Så kan vi skratta lite åt det oundvikliga och tragiska att vi alla har en utmätt tid.

LÄS MER Lars Lindström: Jag skriver till våra barn och ber att de ska benåda oss

En av mina bröder, som är betydligt yngre än 95, berättar att han har administrerat för det där ögonblicket, till och med gjort en spellista för begravningen.

Alla verkar vara så redo att jag drabbas av dåligt samvete.

När jag loggar in på Vita arkivet för att börja fylla i vad som ska hända med min livlösa kropp och hur dödsannonsen ska se ut visar det sig att jag redan för ett antal år sedan har loggat in, vilket jag hade glömt. Det enda som står är dock att jag ska kremeras och att mitt motto är: Det finns en sång för varje ögonblick i livet, till och med efter döden. 

Det kanske räcker så.

Michael Douglas och Alan Arkin i “The Kominsky method” – en serie på Netflix om åldrande och vänskap. Foto: Netflix

När vi ser “The Kominsky method” – en serie på Netflix om åldrandet med Michael Douglas och Alan Arkin – dör hustrun till en av huvudpersonerna.

Begravningen har hon själv styrt upp in i minsta detalj; till och med planlagt att hennes man i hyllningstalet ska börja hylla en annan kvinna, och sedan komma på sitt misstag. Stort jubel bland begravningsgästerna i kyrkan, det är trots allt Hollywood.

Sången för det ögonblick i livet då hon inte längre är i livet är så livlig att alla begravningsgäster börjar nynna med och svänga sina kroppar i takt med musiken. Men så är det också souldivan Patti LaBelle, 74, som levererar en vital liveversion av klassikern “Lady Marmalade”: Voulez-vous coucher avec moi ce soir? Voulez-vous coucher avec moi?

Vore inte det drömmen? Att alla dansade på din grav? Istället för att de ska sitta och smågråta i bänkarna, eller ännu värre: låtsas smågråta.

Dags att inventera vinylsamlingen och leta fram de gladaste och mest peppande låtarna från den tid då inte ryggont och artros hindrade oss från att skaka loss. 

”I'm so excited" med Pointer Sisters ligger bra till. ”Good times” med Chic. Eller vänta, naturligtvis: ”I will survive” med Gloria Gaynor. Den är perfekt. Jag överlever nog.

 

https://www.youtube.com/watch?v=_OaEnA4diCI

 

Sedan åker vi till landet i Roslagen och ställer in cyklarna i gästboden, slår i gång värmeslingor så att ledningarna inte ska frysa, ställer ut musfällor och sätter upp fyra nya fågelholkar så att småfåglarna ska ha någonstans att bygga bo och bilda familj till våren. Livet går vidare.

 

FÖLJ OCKSÅ Lars Lindström på Facebook