Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Den stora risken med coronakrisen är att vi glömmer bort klimatkrisen

Mer än 60 000 har tvingats fly sina hem
Bär mask. Tvätta händerna. Håll distansen. Många byggnader förstörs i de okontrollerade bränderna i Kalifornien.Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Räddningsbilar i Lake Berryessa i Kalifornien.Foto: CARLOS AVILA GONZALEZ / SAN FRANCISCO CHRONICLE / POLARI POLARIS IMAGES
Bill Nichols, 84, försöker rädda sitt hem i Vacaville när de våldsamma bränderna drar fram över Kalifornien.Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Värmebölja, blixtnedslag och skogsbränder härjar i Kalifornien. Här brinner en byggnad och en bil i Napa Valley.Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN

Kalifornien brinner igen. Vi är bara i början av brandsäsongen, och 175 000 människor har tvingats evakuera sina hem. Det nya normala, varnar klimatexperter.

Greta Thunberg säger att vi måste hantera klimatkrisen som andra kriser, och Donald Trump säger att vi måste kratta upp löven i skogarna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag blir rörd av satellitbilder av jorden och vill smeka dess bågform. Jag förskräcks av rapporter om världens högsta temperatur någonsin i Death Valley i Kalifornien: 54,4 grader Celsius.

Jag blir tagen av rörliga bilder från ovan som visar 11 000 blixtnedslag över Kalifornien under 72 timmar. Jag räds när jag ser filmer från satelliter som visar röken från de cirka 370 skogsbränderna, rök som ger delstaten världens sämsta luftkvalitet just nu.

2018 drabbades Kalifornien av sin värsta brandsäsong hittills, med 7 000 skogbränder och total förstörelse av staden med det förrädiska namnet Paradise. Bilderna från veckans bränder associerar mer till helvetet än paradiset.

En 84-årig man står i lågorna och försöker rädda delar av sin gård och bakom honom en siluett av en häst. Tre svarta räddningsbilar på rad mot en fond av femton meter höga lågor. Och så bilden som exakt fångar år 2020: En välkomstskylt vid ett äldreboende uppmanar besökare att bära mask, tvätta händer, hålla distans, ta det försiktigt – och bakom skylten ett brinnande inferno.

Hettan, torkan, blixtnedslagen, tätare skogar, skogsbränderna – och så en president Trump som skakar på huvudet och säger att han i tre års tid har försökt få Kalifornien att räfsa upp löven i skogarna. Men de bara pratar om klimatet, när de borde kratta, säger han. Hata löven.

En vän från den avlägsna tid då vi bodde i Santa Monica under några år skriver gripande på Instagram, hyllar brandmän och uppmanar sina följare och vänner att rösta i presidentvalet och inte ta demokratin för given. Det vill säga: lägg inte din röst på Trump.

Mycket står på spel presidentvalet i november, inte bara för USA utan för hela världen. President Trump har dragit tillbaka nästan varenda klimatåtgärd som Obama lanserade, och blir han vald igen går USA ut ur Parisavtalet dagen efter valet.

Med en pandemi som rasar, en krackelerande ekonomi och systematisk rasism att ta tag i finns det förstås en risk att inte heller Demokraternas Joe Biden vågar lansera klimatåtgärder, trots att klimatkrisen är lika akut. Med en omvald Trump kan vi vara säkra på att krattor och lövkorgar blir det enda klimatinitiativet.

Enligt WHO beräknas 1,5 miljoner människor har dött de senaste tio åren på grund av klimatförändringarna, cirka 150 000 människor om året. Siffran kommer inte att minska.

Vi är numera så bekanta med klimatförändringarna att vissa av oss, till och med svenska politiker, lyckas avfärda dem som trista väderrapporter. Fakta förtjänar att upprepas. 19 av de hetaste 20 åren har inträffat sedan 2001. Polaris och glaciärer smälter. Korallrev och regnskogar försvinner. Den stora risken med coronakrisen är att vi glömmer bort klimatkrisen. 

Jag går ut och stirrar på stjärnhimlen vid midnatt. Vi lever på ytan av ett litet klot, utkastat i det ofantliga tomrum där ljuset efter den stora smällen slogs sönder till smulor och stänkte åt alla håll. Nu hänger det på oss.

Detta hände i staden som Greta Thunberg sommarpratade om