Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Den gamla drömbilden är lika fel som den nya mardrömmen

Har ni hört det senaste? Det finns människor som inbillar sig att varken gruppvåldtäkter, tidelag eller sexuella trakasserier på offentliga platser existerade i Sverige förr i världen.

Alla svenska män och kvinnor dansade ringdans och bugade sig och skar havre och sedan gifte man sig och levde lyckliga i alla sina dagar!

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De så kallade Sverigevännernas bild av vårt land förr och nu tar sig de mest bisarra uttryck. I sociala medier och debattforum och tyvärr också seriösa medier flödar det av beskrivningar av hur nya typer av brottslighet "importeras".

Jag läser en lång rad fruktansvärda, rasistiska inlägg om den senaste veckans fall med två tonårspojkar i Hälsingland, misstänkta för att ha förgripit sig sexuellt på hästar. Vilda spekulationer om vilket land pojkarna kommer från varvas med krav på utvisning eller dödsstraff.

För tidelag måste betyda att det var afghaner eller araber, det förstår en rasist på en gång. Allt rashat fick hästägaren att gå ut på Facebook och berätta att de misstänka var "svensk-svenska", men det spelade ingen roll för pöbeln på nätet.

 

Nej, tidelag måste komma utifrån. Det är osvenskt. Att straffet för tidelag i Sverige för 400 år sedan var att brännas på bål tillsammans med djuret bevisar väl inte att det fanns redan då. Det var väl en lag som skulle hålla främlingarna borta, i förebyggande syfte. Resonerar de förmodligen.

Drömbilden av Sverige då är lika förljugen som mardrömsbilden av Sverige i dag, skriver Lars Lindström. Foto: Hasse Holmberg / Scanpix

Samma nivå håller en gästkrönika på Göteborgs-Postens ledarsida, där företagaren Thomas Gür räknar upp några ovanliga brottskategorier som han utan bevisföring påstår har uppstått med invandringen.

 

Trots att brottstyperna är marginella och enligt skribenten själv inte alls präglar det svenska samhället ägnar han en helsida åt sitt resonemang. Man kan undra varför. Man kan undra varför han säger att brottstyperna är "artfrämmande", detta i rasbiologin så vanliga uttryck.

Man kan också undra hur stenkastning som protest kan ses som något nytt eller knytas till en särskild människoart.

 Det mest besynnerliga i denna besynnerliga text är ett långt stycke med citat ur en svensk folkdansbok från 1814 om att skära havre och knyta röda gullband kring jungfruns arm. Tydligen ett bevis för att sexuella övergrepp inte existerade i bondesamhället på 1800-talet, och att svenskar "fostrats i den allmänna acceptans av jämlika förhållanden mellan könen vilka gradvis etablerats sedan medeltiden".

För den som har besökt en svensk folkpark en lördagskväll på 1970-talet eller ett diskotek på 1980-talet framstår detta som rent trams.

 Drömbilden av Sverige då är lika förljugen som mardrömsbilden av Sverige i dag, förmedlad av Sällskapet Sverigekollapsens Vänner. De dyrkar bloggforskare med konspirationsteorier och egen politisk agenda, de som räknar mord i tidningsrubriker eller ska avslöja "elitens korrupta lögner" och finansierar sin "forskning" genom att tigga pengar från främlingsfientliga krafter.

Två personer misstänks för tidelag. Hästarna på bilden har inget med fallet att göra. Foto: Stig Alsén

 

När jag blir less på "Sverigevännernas" konstanta svartmålning av vårt land i dag hyllar jag det moderna Sverige genom att citera internationella forskningsrapporter, seriösa redovisningar från aktörer som Förenta Nationerna, Rädda Barnen, EU och World Economic Forum.

Jag säger som poeten: Om du tror dig vara i helvetet, då är du där.