Lars Lindström
Det är vid dagens botten, siluetternas och de mörka skuggbildernas ursprung, när den sena eftermiddagen övergår till skymning och halvmörkret sänker sig över stad och land.
Jag slår mig ned under läslampan i den slitna, gröna skinnsoffan och hör bruset från alla bilar och bussar som forslar de yrkesarbetande hem till sina familjer eller hem till sina tomma lägenheter eller bara bort.
Länsförsäkringar har vänligt nog skickat mig en tolvsidig broschyr att läsa. Bolaget vill att jag ska flytta mitt pensionssparande till en ny traditionell förvaltning. Det kommer att öka min trygghet står det redan på sidan två. Sida upp och sida ned jämförs mitt nuvarande sparande med det nya, som ska se till att pensionen blir obekymrad, oföränderlig.
Det där tänker jag, när jag sitter under läslampan, det där känns oroande
På sidan fem dyker en intressant fråga upp. Vilka nackdelar finns med att flytta mitt sparande? Jag citerar: En ”nackdel är om Länsförsäkringar Livs finansiella situation skulle försämras under lång tid. Då skulle den återbäring som fördelats till en försäkring med Nya Trad kunna tas tillbaka för att stärka bolagets ekonomi, vilket inte är möjligt i Nya Världen.”
Jag kollar hur stor del min återbäringsdel är i den här pensionsförsäkringen: nästan hälften. Om Länsförsäkringars ekonomi störtar ned i en ravin – då kan de alltså ta nästan hälften av min framtida tjänstepension. Det där tänker jag, när jag sitter under läslampan, det där känns oroande, inte tryggare.
Jag tänker på skandalen med Allra 2017 när 100 000 pensionssparare lurades på minst 170 miljoner kronor. Jag tänker på när AMF 2009 gjorde ett återtag, eller momentan reallokering som fackspråket lyder, på 17 miljarder från pensionssparare och sänkte pensioner. Jag tänker på AMF-cheferna som innan återtaget räddade sina egna pensionsbesparingar och sedan tog ut miljonbonus på det.
När det har gått nio dygn ringer jag upp igen
Jag tar fram datorn, loggar in på Mina sidor och skriver ett meddelande. Frågan är hur det kan vara ett bättre alternativ att riskera att halva pensionssparandet försvinner om det går dåligt för Länsförsäkringar?
Målet är att frågor ska besvaras inom 48 timmar, upplyser Kundtjänst. Glöm det. När det har gått sex dygn skriver jag Hallå! Men i Länsförsäkringars rymd kan ingen höra dig ropa.
Jag ringer. Väntar i kö. Till sist läser någon min fråga, säger att det inte är så lätt att alla gånger att förklara hur försäkringar fungerar och ber att få återkomma om max en eller två timmar… nej, förlåt dagar.
I väntan på svar lyssnar jag på några avsnitt av Hannah Engbergs och Johan Cronemans sköna P1-serie ”Ålderstigen”, som finns på SR Play. Jag tittar på ännu en match för Skellefteå AIK:s imponerande hockeylag. Köper biljetter till konserter med Rufus Wainwright och Midlake. Läser ”Mönstersamhället”, Anneli Rogemans Augustnominerade bok om gruvsamhället Boliden. Tar en promenad och blir misstagen för sångaren i Arvingarna.
Men får jag svar på min fråga av Länsförsäkringar? Nej. När det har gått nio dygn ringer jag upp igen. Jag lovas då skriftligt svar efter lunch. Svaret som kommer efter lunch är att de inte kan svara på just den frågan eftersom det kan uppfattas som rådgivning. Jag som trodde jag ställde en faktafråga om det nya förvaltningsalternativ som de vill sälja på mig.
Nu vet jag i varje fall vad momentan reallokering betyder. Det betyder ont i magen.