Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Därför måste Jimmie Åkesson ta en promenad när någon belyser rasismen i SD

Jimmie Åkesson tar en promenad i tv-studion i SVT:s ”Agenda” när det blir snack om rasismen i SD.
Jimmie Åkesson tar en promenad i tv-studion i SVT:s ”Agenda” när det blir snack om rasismen i SD.Foto: SVT / Skärmdump
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Varför blir Jimmie Åkesson så tagen när någon drar upp rasismen i Sverigedemokraterna?

Fast besluten att bringa klarhet i frågan, kliver jag ur sängen, studsar upp som den som drömt att han var förlamad och när han vaknar slänger kryckorna som han i sömnen trott sig bära.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Inget har hänt under de dagar som har gått sedan Jimmie Åkesson med en teatralisk spatsertur i tv-studion visar att han inte fixar att hans parti beskylls för att ha rasism som affärsidé.

Åkesson med vänner blir trumpna när det påpekas att partiet bara för tre decennier sedan grundades av kostymnazister, skinnskallar från aggressiva rasistgrupperingar samt en 80-årig SS-officer som stred för Hitlertyskland under andra världskriget.

Låt oss därför lämna detta faktum i modern svensk politisk historia därhän och koncentrera oss på partiprogram, dagspolitik, sociala medier och det vi kan kalla nazistsuget.

När Jimmie Åkesson gick med, sju år efter nazister bildat SD, var affärsidén att ”etniska främlingar” var ett pack som skulle köras ut. I dag talar partiprogram om en ”nedärvd essens” som måste bevaras och Åkesson själv orerar om att invandrade svenskar ska skickas tillbaka till länder ”där de bör bo”.

Så mycket hat att det inte går att ta in. Det händer nu.

Vet ni vad det heter när man definierar och kategoriserar människor utifrån påståenden om biologiskt bundna egenskaper som inte kan förändras?

SD har alltid velat kicka ut människor med ursprung i ”avlägsna länder och kulturkretsar” (partiprogrammet 2011) ”utanför den västerländska kulturkretsen” (1996), ”etniskt avlägsna kulturer” (1994) eller ”utomeuropeisk härkomst” (1989).

Jag vet vad det kallas att dela upp och åtskilja på det viset och vad det gör med oss. 

I dagspolitiken jobbar partiet hårt med att konsolidera sin intolerans. I riksdagen kräver SD att vi ska skrota satsningar på minoriteter, ta bort skyddet i grundlagen mot diskriminering av minoriteter och att Kriminalvården ska föra statistik över etnicitet flera generationer bakåt.

När SD greppar makten i kommuner läggs förslag på förslag med siktet mot romer och muslimer – ”de andra”.

Under ett par decennier har så många SD-politiker i sociala medier utryckt sig nedvärderande och ondskefullt om människor med annan hudfärg eller religion att det är omöjligt att redovisa. Hundratals politiker, tusentals inlägg. Så mycket hat att det inte går att ta in. Det händer nu. 

Jag vet vilken politisk affärsidé det kommer ifrån.

Dessutom: riksdagsledamöter från SD medverkar på fascistsajter, drar antisemitiska skämt, kallar folk på stan för ”blatte-älskare” och ”babbe” och hånar en komiker som bott i Sverige sedan han var ett år: ”det är inte ditt land, det är mitt land”. 

Jag vet vilken politisk affärsidé det kommer ifrån.

Så har vi nazistsuget. I valet 2018 ställde SD upp med 14 politiker som varit med i nazistorganisationer eller aktivt spridit nazistisk eller grovt antisemitisk propaganda. 14 nazister. Logiskt för ett parti som varje gång en journalist skrapar på ytan har en politiker som dammsuger i nazibindel eller vill skjuta flyktingar på Öresundsbron med kulspruta.

SD:s partiledare vet förstås det här. Han är en politisk broiler som tjänstgjort i ett rasistiskt parti sedan han var tonåring. Därför måste Jimmie Åkesson ta en promenad när någon belyser rasismen i SD: han vet att det är sant.

Se filmen när SD:s riksdagsmän beväpnar sig 

Här är Expressens avslöjande från 2012, när tre SD-politiker beväpnar sig med järnrör och använder rasistiska uttryck en natt på Kungsgatan i Stockholm.