Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Därför har barnen inte fått lära sig klockan, att knyta skorna, att duscha

Huset i Skåne där fem barn hölls isolerade i flera år. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP
Flera fönster i huset är igenmurade, andra bara täckta. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Vid en granskning av detaljerna kring de fem barnen som i flera år hållits isolerade i ett hus i Skåne är det inte misären och det faktum att föräldrarna stoppat barnen från att gå i skolan som oroar mest.

Nej, det är något annat. Det som stör mig mest är den kontrollerande mammans överdrivna intresse för barnens matintag, toalettvanor och medicinering.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den som avskärmar sina barn säger gärna att det är av omsorg, för att skydda dem. Från en omvärld som kan vara fördärvlig, ohälsosam och farlig… och alldeles, alldeles underbar.

Att inte låta sina barn gå i skolan eller umgås med andra barn är inte bara att förvägra dem utbildning utan också den sociala träning som behövs för att en människa ska utvecklas. Det är inte omsorg, det är grymt.

Utan alla fakta är det svårt att förstå varför. Vad är det som gör att en familj vill hålla sina barn avskärmade i det som socialsekreterare på besök kallar ”en sanitär olägenhet”? Varför är fönster igenmurade. Varför är alla gardiner neddragna? Varför är staketet tre meter högt?

Huset i Skåne har höga staket och hänglås till grinden. Foto: FRITZ SCHIBLI / KVP

I de dokument som finns i detta oerhört sorgliga fall i det vackra Österlen i Skåne finns det några delar som berör särskilt starkt.

Av socialnämndens utredning framgår att barnen efter omhändertagandet visat upp en del märkliga beteenden, men också att tre av dem ”utvecklats mycket snabbt i familjehem respektive utredningshem”.

Det är mycket positivt att barnen snabbt blivit bättre. Men hör på detta: Enligt socialnämnden kan de svårigheter som barnen uppvisar ”bero på ärftlighet, hemmiljön eller näringsbrist. Det har enligt nämnden hittills varit oklart vilka svårigheter barnen haft och de har till viss del tillskrivits sjukdomar de inte haft.”

När jag läser den meningen hickar jag till.

När jag läser den meningen hickar jag till. Tillskrivits sjukdomar de inte haft?

Det fortsätter. ”Förvaltningsrätten anser mot den bakgrunden att det framstår som högst oklart huruvida något av barnen faktiskt har en neuropsykiatrisk funktionsvariation.”

Högst oklart? Om barnen inte har de diagnoser som föräldrarna påstår, varför påstår de det?

Förvaltningsrätten menar att föräldrarna, och särskilt mamman, genom att fokusera på och kontrollera barnens intag av mat och medicin och styra deras hygien och toalettvanor försöker knyta dem ”så hårt till sig att de inte ska kunna bli vuxna”.

Därför har barnen inte fått lära sig klockan, att knyta skorna, att duscha, och därför har de fått veta att de har funktionsvariationer som de kanske inte har. Så att de inte ska växa upp.

Allt det här står i olika domar vid barnens omhändertagande av sociala myndigheter.

Därför har de inte fått lära sig klockan, att knyta skorna, att duscha.

Då kommer vi till frågan: hur kan det inte vara brottsligt att isolera sina barn och inbilla dem att de har sjukdomar och funktionsvariationer som de kanske inte har? Har detta verkligen utretts?

En förundersökning om misstänkt vållande till kroppsskada inleddes sedan ett av barnen berättat om smärtfulla övergrepp som lett till minnesluckor, enligt HD–Sydsvenskan som gjort en granskning av fallet. Men förundersökningen blev nedlagd, då det ”saknas anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats”.

Att förhindra sina barn att bli vuxna. Jag frågar igen: Hur kan detta inte strida mot lagen?

LÄS MER Lars Lindström: Undrar vem som ska lära Moderaterna att räkna