Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Brottsbekämpning kan inte styras av magkänsla

Brottsstatistik 2019 från Brå.
Anmälda ungdomsrån visar på en kraftig ökning, men ingen statistik finns om förnedringen, ingen forskning, bara spekulationer, skriver Lars Lindström.Foto: MAGNUS JÖNSSON / EXP

Tänk om jag utan statistik eller forskning bakom skulle påstå att rasismen inom polisen har ökat, och att de värsta rasistdåden utförs av polisinspektörer i Göteborg.

Det skulle bli ett ramaskri.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag kunde skriva en debattartikel i en stor tidning och hävda att den ökande rasismen inom poliskåren är fakta, och att vi inte ska blanda in känslor eller annat tyckande, för så här ser verkligheten ut – men samtidigt bygga alltihop på min egen inre röst.

Jag skulle kunna påstå, utan hänvisning till statistik, att det främst handlar om polisinspektörer i Göteborg som häver ur sig rasistiska idéer och förnedrar människor av annan etnisk härkomst än svensk.

Om någon skulle undra varifrån jag har fått den här uppfattningen kunde jag svara att det handlar om sunt förnuft och att man inte kan göra vetenskap av allting.

Jag skulle bli ifrågasatt och kanske lika utskrattad som om jag bar skyddsväst i en tv-studio.

Men ingen skrattar när polisinspektör Anders Karlsson i Göteborg i en debattartikel i GP hävdar att förnedringsrånen har ökat och att det är ”främst invandrarkillar som rånar sitt offer, ofta en svensk kille”. Ändå har han ingenting på fötterna mer än sin egen känsla och ”sunt förnuft”.

Andra poliser, som rångruppen hos Göteborgspolisen, har ett annat intryck.

Idén att förnedringsrån har ökat och att det är ”invandrarkillar” som utför dem är inte bara en magkänsla hos den här speciella polisinspektören utan en spridd uppfattning bland politiker och debattörer och därmed förmodligen också vid kaffeborden i Ystad och Haparanda.

Anmälda ungdomsrån visar på en kraftig ökning, men ingen statistik finns om förnedringen, ingen forskning, bara spekulationer. Och politiska idéer, visar det sig, eftersom Anders Karlssons och andras lösning är att ”begränsa asylinvandringen”.

Andra poliser, som rångruppen hos Göteborgspolisen, har ett annat intryck. ”Att man ser en ökning av unga som förnedrar sina offer i samband med rån, den bilden delar inte vi”, säger en förundersökningsledare i Veckans Brott i SVT. 

När Svenska Dagbladet kartlägger alla polisdistrikt i Sverige känner poliser och åklagare inte igen bilden av en ökning av förnedringsrånen – och några siffror finns inte.

Erik Nord, polischef i Storgöteborg i region Väst, säger: ”Jag kan inte säga att förnedringen har ökat, men vi läser om det i tidningarna och det får ju fäste även i vår organisation”.

Känner inte igen bilden av en ökning av förnedringsrånen.

Påstå nu inte att jag ”relativiserar”. Ett rån är en allvarlig kränkning i sig. Lägg till förnedring, att tvingas kyssa rånarens fötter eller att rånaren urinerar på offret, och kränkningen och traumat för brottsoffret blir ännu större.

Att förebygga, förhindra och ingripa mot ungdomsbrott är ett av samhällets viktigaste uppdrag, bland annat för att det i hög grad påverkar framtiden.

Men så här kan vi inte ha det. Vi kan inte ha en brottsbekämpning som styrs av magkänsla. Vi kan inte ha riksdagspolitiker som vill ta viktiga beslut om Sveriges framtid grundade på upplevelser eller förnimmelser av ett problem.

Vi vet vilka som vill måla bilden av ett Sverige i upplösning, och de kan inte få bestämma dagordningen.

Att debattören Joakim Lamotte öppet bär skyddsväst i SVT-studion handlar om samma sak. Att öka rädslan i samhället, få oss att vackla, göra oss rädda för varandra. Var inte rädd.

Tv: Hör operationsledaren om tre massiva polisinsatser i Malmö

Operationsledaren om de tre massiva insatserna