Lars Lindström

Bankdirektörerna har 61,4 miljarder skäl att inte gnälla

De fyra storbankerna i Sverige gör enorma vinster. Samtidigt gråter bankdirektörerna blod. Vissa hotar grinigt att lämna landet när regeringen vill att de ska pytsa in mer i den reserv som ska rädda banker i kris.

Jisses. Jag letar ord och finner två: oanständigt och oansvarigt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ett fågelsträck passerar högt där uppe bland molnen, en sorts frihet som färdas mellan två bestämda punkter. Tranorna rör vingarna avmätt, glidflyger under perioder, någon trumpetar ut en känsla som bara måste förmedlas.

Ursäkta om jag svävar ut, men det är så himla tråkigt med pengar. Ni vet, betala räkningar, förhandla om räntor, deklarera, kritisera girighet…

 Varje medborgare borde känna till namnen Johan Torgeby, Casper von Koskull, Birgitte Bonnesen och Anders Bouvin. De bossar över dina bolån på SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken. De är ansvariga för nollräntan på våra konton och för de miljardvinster som bankerna tjänar på våra bolån.


Svenska bankdirektörer har 61,4 miljarder skäl att inte gnälla. Så många miljarder kronor kan storbankerna i år lägga i aktieägarnas framsträckta händer, men det räcker tydligen inte. Eller kanske de egna bonusprogrammen blir lidande när bankerna måste spara en aning mer i ladorna?

Ungefär en gång per decennium slår en stor finanskris till, ofta som en blixt från en relativt klar himmel, men alltid genererad av kapitalbranschens oanständiga och oansvariga girighet.

Numera vet storbankerna att staten går in och skyddar dem när de misslyckas. Ändå rynkar Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos bekymrat på pannan när regeringen vill höja bankernas insats en aning till den pott som ska rädda dem. Han säger att banksektorn inte är ”en ko man kan mjölka ändlöst”. 

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Sedan tar han och Nordeas vd Casper von Koskull själva tag i spenarna, och pressar ut 25 miljarder kronor till aktieägarna och höjer medarbetarnas bonusar till 1,7 miljarder kronor.


När rapporterna förra veckan kom för de fyra storbankernas första kvartal ökade vinsten ännu mer, med 53 procent.

Foto: Jonas Ekströmer / TT

Torgeby, von Koskull, Bonnesen och Bouvin grinar illa åt en höjning med några promille till sin egen krisförsäkring, men själva har de så stor skillnad mellan boränta och inlåningsränta att de bara sedan årsskiftet gjort en vinst på cirka 30 miljarder på våra lån.

Dessutom, som om inte vinst- och bonusfesten skulle räcka för att väcka misstro, är alla fyra bankerna indragna i härvor som omfattar penningtvätt i skatteparadis.

Foto: Cornelia Nordström

Här borde finnas utrymme för ett folkligt uppror, demonstrationer utanför bankernas headquarters, protestaktioner vid avstängda bankomater och nedlagda bankkontor. Men ekonomi är så trist att vi knappt ens orkar knyta näven och omförhandla våra bolån.

Foto: Maja Suslin / TT

Däremot tycks många engagera sig i frågan om tiggeri på gatan. Där har vi ett samhällsproblem som allt fler – särskilt efter NRK-reportaget förra veckan – menar ska lösas genom att förbjuda fattiga människor från att sträcka ut en tom hand. Om kriminella tvingar några av de mest utsatta att prostituera sig eller stjäla ska vi förbjuda de mest utsatta från att be om hjälp?

Bankerna är i evighet, amen, tack vare statens nödstöd. Själv kan människan ibland känna sig tillfällig. Som ett ljus för ingen, utom för sig själv.