Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Lindström

Att försvara feminismen är som en dystopisk och evig dokusåpa

Tusentals samlades under i Metoo-rörelsen under 2018 för att protestera mot sexuella trakasserier och övergrepp. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Det vet ju alla och envar att mannen är norm, människans måttstock sedan urminnes tider.

Så hur ska tjejer kunna skaffa förebilder när vi lär ut att en förkrossande majoritet av vår historia handlar om män, män och åter män?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En röst utifrån, en kvinna ropar, något går i kras, kanske en julklapp som skulle bytas. Någon annans olycka, någon annans kalabalik, och sedan mumlandet som aldrig tar sig in och överröstas av glömskans sorl.

Årets sista skälvande timmar, ännu ett år som läggs till handlingarna, med motgångar och framgångar. Jag tänker att 2018 kan se ut som ett bra år för kvinnokampen i världen, ett år då missförhållanden kom upp till ytan och framsteg gjordes.

Metoo-vågen fick kvinnor i yrke efter yrke och i land efter land att gå samman och vittna om och protestera mot sexism, sexuella trakasserier och övergrepp. Män i maktpositioner konfronterades med anklagelser, vissa hamnade i rätten och dömdes.

Det är en ljusning att antalet flickor som utsätts för könsstympning minskar drastiskt, särskilt i områden av Afrika som är mest drabbade av denna fasansfulla tradition som har pågått i tusentals år.

Människorättsaktivisten Nadia Murad fick Nobels fredspris för kampen mot sexuellt våld mot kvinnor. Foto: HEIKO JUNGE / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN

Ett annat glädjande besked är att människorättsaktivisten Nadia Murad tillsammans med läkaren Denis Mukwege fick Nobels fredspris 2018 för kampen mot sexuellt våld mot kvinnor.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskade globalt, men skillnaderna ökade sorgligt nog när det gäller utbildning, hälsa och politisk närvaro.

En positiv innovation är uppslagsverket SKBL, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, med premiär på nätet i våras. Det borde användas i skolans historieundervisning.

Här finns artiklar om tusen kvinnor med betydelse för Sveriges utveckling. Som Helena Larsdotter Westerlund, den första kvinnliga folkskolläraren, Gurli Linder, som kämpade för att reformera kvinnans klädsel i slutet av 1800-talet, och Karolina Widerström, den första kvinnan som tog läkarexamen i Sverige.

Hennes artikel om mens, publicerad i tidningen Idun 1896, väckte sådan anstöt att redaktionen fick gå ut och lugna läsekretsen: inget mer sådant på våra sidor. Usch! Överdrivet. Det där får kvinnorna ha för sig själva. 122 år senare rasar mensdebatten ännu i Sverige.

Mens. Usch. Det där får kvinnorna ha för sig själva. Mensdebatten rasar ännu i Sverige.

Den nya Jämställdhetsmyndigheten fick öknamnet Mensmyndigheten – givetvis används kvinnans tabubelagda blödning i förnedrande syfte – och ska läggas ned för att den inte behövs.

Att förespråka jämställdhet är ett evigt tjafsande med den som säger skit i den där lilla horan, vill inskränka aborträtten eller kallar kvinnofrigörelse för horifiering. Jag hör redan deras ilskna och rädda hamrande på tangentborden. Att försvara feminismen är som en dystopisk och evig dokusåpa.

Men normer måste påverkas. De ändrar sig inte av sig själv. Att kvinnor inte vågar säga att de har mens och inte kan se sig själva i historiebeskrivningen är dåligt, det fattar vem som helst som vill fatta.

Och när du sitter ensam en kväll i december och läser om den som gör saker som du själv inte har tillräckligt med fantasi för att ens drömma om, då kan natten kännas deprimerande mörk och världen fruktansvärt stor.

Låt dig i stället inspireras av människor som gör något utöver det vanliga, känn vinden i ryggen och finn den perfekta skärningspunkten mellan det du vill och det du kan.

 

LÄS MER Lars Lindström: Vid den här tiden var barmhärtighet och godhet de stora synderna 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!