Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Lindström

Åtminstone en del av min karaktär tycker om att sitta i låtsaskarantän

I sin nya Netflixshow förklara Jerry Seinfeld bland annat skillnaderna mellan att ringa och sms:a samt mellan bufféer och så kallade ”topprestauranger”.Foto: Netflix

Rädslan för att krympa är en företeelse jag gärna skulle vilja veta mindre om.

Däremot är jag oerhört nyfiken på förmågan att se det lilla i det stora och det stora i det lilla. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag somnar vid midnatt och vaknar tidigt, men för sent för att somna om. Jag har en underlig känsla av att vara sen och att alla är bekymrade över min frånvaro. Nu är jag här. Allting kan börja.

Under många år var komikern Jerry Seinfeld min husfilosof. Han kunde se universell visdom i en kulspetspenna. 

I början av 1990-talet läste jag en fantastisk intervju med Seinfeld i Rolling Stone. Reportern följer den verklige Jerry på shoppingrunda i New York. Han letar efter en obskyr lampa till ett kylskåp. När han hittar den i en butik köper han två exemplar, ler mycket belåtet och säger: Hit tänker jag inte komma tillbaka på ett bra tag.

När han hittar en nyckelring som kostar några få kronor utbrister han: Vilken skönhet! Han påstår att det här är hans uppfattning om himmelriket, att göra sådana här saker, att han skulle kunna tänka sig att hålla på med detta lilla hela dagarna.

När jag ser tillbaka på Jerry Seinfelds klokskap inser jag att möjligen, på ett sätt, tycker jag om att sitta i självvald isolering och göra små saker, att det passar mig att få tiden att pausa, försöka se det stora i det lilla. 

Jag tänker att jag är förtjust i möjligheten att få tänka efter och byta en glödlampa som lyst enbart med sin frånvaro i månader eller äntligen ersätta brandvarnaren som – visar det sig – har tillverkningsår 2001.

Nyheter på tv och webb färgas av en grådaskig nyans av undergång. I fruktan för ett krympande liv ägnar vi oss åt distraktioner. Planterar om pelargoner. Ser allt som rör sig på Netflix och HBO. Tar oändliga pratpromenader. Läser Tranströmer och Karin Smirnoff. Vilar i känslan av att det finns noll krav på att umgås eller aktivera sig utanför hemmet.

Jag inser då att åtminstone en del av min karaktär gillar att sitta i låtsaskarantän.

I sökandet efter distraktion slår jag i gång Spotify-spellistan med sprillans nya sånger av artister som jag gillar och har lyssnat på tidigare.

I en suggestiv och lättfotad bluesreggaedub sjunger Mick Jagger i Rolling Stones att han är ett spöke i en spökstad; lite oväntat att ickeproduktiva Stones blir först ut med samhällsanalysen i coronans tid.

I stället för att distraheras tycker jag nu att allt är corona. Rufus Wainwright vilar i pianomelankoli och sjunger om mer egentid. I en akustisk countryballad slår John Paul White & Rosanne Cash fast att vi sitter i detta tillsammans. Broder Henrik Rapp förklarar i en briljant stråkpoplåt att han är omgiven av idioter. 

Håkan Hellström är tillsammans i mörker, Israel Nash åker ut och distanserar sig på landet, Streets & Tame Impala håller kontakten på telefon. Ana Diaz förklarar det fina med tid och Laleh lovar tillsammans med en barnkör att allt kommer bli bra. Det kommer bli bra. Det kommer bli bra.

Jag äger en kalender med meningslösa punkter, förutom Seinfelds nya show på Netflix 5 maj, framtid okänd. Vi är aldrig helt förberedda på att våra planer kan slå fel.

Jag har åkt runt och känt på världen med mitt yrke som en skyddande handske, men verkligheten har en förmåga att tära. Nu sjunker jag sakta och äntligen mot min medelpunkt.

 

Lars Lindströms Songs of Corona på Spotify

https://open.spotify.com/embed/playlist/2hHrG0NTvf6VJ1UTuioyh3

Se vad djuren gör medan vi sitter i karantän

Medan vi sitter i karantän: Pingviner i Kapstaden, björnar i Italien och getter i London.