Lars Lindström

All inclusive-hotell är en mörk era i mänsklighetens historia

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Pojken kan vara tolv, är överviktig, har randig tröja, och på hans tallrik ligger en stor brun hög chokladpudding och en annan hög med grön, genomskinlig gelé. Han öser in den dallrande massan i munnen med matsked.

Det är hans frukost. Jag får kväljningar.

Familjen sitter vid bordet intill oss. Mamma, pappa, barn är alla stora och runda. Vi befinner oss på ettall inclusive-hotell, för första och sista gången. Allt ingår. Vi sa: ett dygn. Vi måste testa det, många säger att det är bekvämt och bra.

Vi ville också se det här området i det här landet, milslånga vita stränder, palmer, vi ville kasta oss genom de skummande vågorna i det korallgröna vattnet.

För boendet fanns inga andra alternativ än en rad höga hotell där all mat och dryck ingick i priset. All inclusive. Det är ett mycket populärt sätt att resa, särskilt för barnfamiljer som slipper tänka på att hitta matställen som passar och inte behöver säga nej när ungarna måste ha glass.

Pojken med den randiga tröjan reser sig och går bort och hämtar en ny, lika stor portion av skälvande chokladpudding och gelé. Det är fortfarande frukost.

Hotellet har flera olika restauranger och barer, några öppna dygnet runt. Många dricker alkohol redan på morgonen. De riktiga all inclusive-proffsen har med sig en gigantisk dryckestermos som de fyller med öl och sitter sedan och sörplar i en solstol vid poolen eller på stranden utan att behöva resa sig på flera timmar.


Bufférestaurangen är enorm. Tänk dig det värsta julbord du någonsin sett och multiplicera med tio. Pommes frites redan till frukost? Självklart! Till lunch ser jag en man med sköna valkar plocka åt sig en hel tallrik med tre väldiga köttbitar, fyra stora korvar och sås. Inget annat. Jag antar att det bara är förrätten.

Vi har betalat ett enhetspris för rum plus mat och dryck. Frestelsen att frossa är svår att motstå. Särskilt för den som har viktproblem, ätstörningar eller är beroende av alkohol. Varför inte ta en eller ett par drinkar redan till lunch, när det ingår? Den som inte vältrar sig måste vara dum i huvudet, det är ju gratis.

All inclusive-hotell är en oerhört mörk era i mänsklighetens historia. Välmående människor som tanklöst vräker i sig. När vi lämnar hotellet efter ett dygn är vi överens: aldrig mer.

Jag vill inte veta hur mycket av det som ligger framme på buffén som slängs. Jag vill hellre veta hur många som saknar mat för dagen i det här landet. Vi måste lämna all inclusive-helvetet.


I en liten ort som vi passerar sitter en enbent man i ljus skjorta och väntar på bussen. Pizzan som säljs i plåtskjulet intill kostar en femma. En annan man stoppar oss och vill sälja hemgjord citrondryck för ingenting.

Vi åker till en mindre stad och bor på ett bed-and-breakfast hos en av lokalborna. Magaly och hennes familj bor själva i samma hus, och vi får ett fint rum med utsikt över havet. Vågarna som slår mot bryggan söver oss till natten, och vi vaknar av ett puttrande ljud och män som ropar till varandra. Två små fiskebåtar drar över vattnet, solen har precis gått upp och frukosten serveras på terrassen.

Vi äter äggröra, ananas, pannkakor med mangosylt och dricker hemgjord fruktjuice och starkt kaffe. Det är som att komma hem, förutom att vi sitter vid Karibiska havet.