Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katerina Janouch: Hitta lusten i vardagen

Förälskelsen lyser. Sara Varga, som är aktuell med nya skivan "Faith, hope and love", rättar till pojkvännen Viktor Åkerbloms hår. "Viktor slutar aldrig att vara romantisk. Jag känner mig sedd, uppskattat och bekräftad varje dag", säger hon. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
En halv miljon svenskar äter antidepressiva medel.
Jag tror de lider av för lite kåthet, glädje och tacksamhet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag tror att vartannat brev och mejl jag får nuförtiden handlar om förlorad lust. Lusten saggar. Kärleken går på sparlåga. Folk är inte sugna på att hångla, kramas eller tokpippa. Den senaste chocken är en ny brittisk undersökning som hävdar att hela fyrtio procent av de brittiska männen inte vill ha sex överhuvudtaget. Unga, friska, förmodligen rätt snygga män. Vad är det som händer?
Är sex en utrotningshotad företeelse? Folk vill mest bara sova, verkar det som. Tapetsera en vägg kanske, glo på en dokusåpa, äta lite chips. Och sen soooovaaaa. Därför är det så skönt att läsa Eva Sanners chokladbruna bok "Kåt, glad och tacksam". För hon säger emot. Hon låter sig inte dras ner i den där asexuella gröten. Hon står upp och är inte orolig för att halva Sverige ska drabbas av sexstress och ångest utan hennes budskap är: Ha mer sex! Älska varje dag! Ta på varandra!
Och jag tycker att det är så skönt med nån som vill ha mer av sexet, inte mindre, så som det verkar vara på modet i dag.

Själv tycker jag
att ett sexlöst samhälle vore en katastrof. En halv miljon svenskar äter antidepressiva medel. Jag tror de lider av för lite kåthet och glädje och tacksamhet. Vi har en ångestepidemi här i Norden och egentligen är det väl inte bara vårt eget fel utan också kylans och mörkrets, men också den där konstiga trenden, att ingen ska pippa utan alla ska bara sova och sitta själva och glo.
För så är det. Om man bara drar sig undan och vill vara i fred så tappar man sugen. Man bli inte direkt utvilad och en sexatlet av att avstå. Man blir en celibatös torrboll som isolerar sig i sin egen kropp. Man blir dessutom sjukare. Immunförsvaret behöver nämligen den där närheten, de där smekningarna. Och så blir relationen bättre. Man får roligare ihop. Man slipper känna sig sur och osedd. Det är vinst rakt igenom. Bäva månde läkemedelsindustrin, blir det mer sex i stugorna kanske vi kastar psykpillrena all världens väg!

Det fina i kråksången är att det inte behöver vara så märkvärdigt, det där varjedagssexet. Det kan vara hur slött och slappt som helst. Inga kristallkronor och raffset behövs egentligen. Bara två kroppar som ligger nära, händer som smeker lite, munnar som kysser. Det behövs inte ens en orgasm. Precis lika lite som att man äter en trerätters festmåltid varenda dag så behöver man inte spänna sig så förbannat för att få till sexet. Bara kör. Just do it.
Men vi som just fått barn då, suckar nu alla nyförlösta. Vi vill inte, vi kan inte, vi orkar inte. Jomen gör ett sportsligt försök i alla fall.
Även om ni inte är så himla kåta så försök att vara lite glada och tacksamma i alla fall. Att forma munnen till en komplimang är inte svårare än att säga nåt gnälligt, eller att hålla tyst. Att utdela en kram ställer inte så höga krav på prestationsförmågan. Men det är som om folk låser sig, det blir ett slags maktkamp, man går in i iskylan och vägrar släppa in varandra.

Tacksamhet är en svår konst. Folk blir rentav provocerade. Är det inte lite förnedrande rentav, att vara tacksam? Men nej. Tacksamheten gör livet lite enklare, lite roligare. Tänk vad härligt om du alls har nån som vill ligga med dig! Det är väl nåt att vara tacksam för.
Alla borde läsa Eva Sanners bok. Sen borde man ha nåt slags allmän kyss och kram-fest. Lite mer glädje och kåthet och tacksamhet till folket!
Vi är i skriande brist på detta.