Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Kassem Hamadé

Viktigt att fortsätta dialog med Turkiet

Recep Tayyip Erdoğan gick segrande ur folkomröstningen. Foto: Tolga Bozoglu / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Folkomröstningen slutade med ett svagt ja. Foto: Cem Turkel / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN

Recep Tayyip Erdoğan är stolt i dag. Folkomröstningen slutade med ett svagt ja – och nu går Turkiet från parlamentarism till presidentstyre – vilket är en gammal dröm för Erdoğan och hans partibröder i Rättvise- och utvecklingspartiet AKP.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Drömmen fanns redan när partiet 2002 segrade och vann två tredjedelar av parlamentet. Den fanns redan när Erdoğan 2001 grundade AKP och gjorde en kometkarriär inom politiken och statsmakten.

Utan tvekan är han ett politiskt djur. En man som är karismatisk och med förmågan att ha många järn i elden. Han skäms inte över sin bakgrund som arbetarklasspojke. Han är stolt över fängelsedomen på elva månader som han avtjänade för en dikt som han skrev 1997. Domstolen ansåg att dikten var en direkt uppmaning till att begå brott och uppvigling till ras- eller religiöst hat. Han skrev bland annat:

"Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra hjälmar, minareterna våra bajonetter och de troende våra soldater".

Men i grund och botten är Erdoğan inte salafist – ortodox muslim. Han står - precis som många andra turkar - närmare sofismen. Men något hände under den arabiska våren. Erdoğan svängde, förklarade sitt stöd för militanta islamiska rörelser som Syriens Muslimska brödraskapet och upprörde de många turkiska sofisterna. De upplevde det som ett svek som Erdoğan utnyttjade för att komma till makten. Och det är precis vad det handlar om – makten. Alla medel, inklusive hot mot Europa, är tillåtna.

 

LÄS MER: Så röstar turkar som bor utomlands

 

Recep Tayyip Erdogan och hans fru Emine vinkar till supportrar. Foto: Turkish President Press Office Handout / EPA TT NYHETSBYRÅN

Efter den misslyckade militärkuppen i somras såg han till att omkring 40000–50000 människor kastades i fängelse. Fler än 130 000 fick sparken från sina jobb. De flesta var statsanställda, journalister, advokater, domare och militärer. Han har rensat rejält i staten och sett till att kriminalisera alla band till sin tidigare vän, den före detta imamen Fethullah Gülen. Det är Gülen, som lever i exil i USA, som Erdoğan anklagar för att ligga bakom kuppen.

Erdoğan utnyttjade militärkuppen för att stärka sitt eget folk i den djupa staten och sin egen position. Armén har fullt upp med kriget mot kurderna i sydöstra Turkiet och mot IS inne i Syrien och i Irak. Det skapar nationalistiska känslor som Erdogan utnyttjar.

Kriget i Syrien gjorde honom till en nödvändig partner för omvärlden i kampen mot IS men även för de som vill störta regimen i Damaskus. Han utnyttjade även det. De två miljoner syriska flyktingar som Turkiet tog emot har varit ett starkt kort mot Europa.

Det visade han när han släppte loss flyktingströmmen 2015 – det bet på Europa.

Han är karismatisk och kan väcka känslor – både hat och kärlek. Han ger många turkar vad de vill ha.

Statsskulden minskade från 70 till 30 procent mellan 2002 och 2015. Liran stärktes och inflationen sjönk från 53 till 10 procent på 15 år. Arbetslösheten sjönk. Men någonstans på vägen misslyckades han med ambitionen att föra samman politisk islam med demokrati. Och det var demokratin som förlorade.

 

LÄS MER: Tre dödade vid vallokal i Turkiet

 

I dag är Turkiet världens största fängelse för journalister. Hans agerande efter militärkuppen väckte avsky och rädsla från flera europeiska länder. Kommer han att göra det sekulära Turkiet till ett nytt Iran?

Risken är stor.

Redan i dag kan han göra två saker – utse en ny justitiekansler och få tillbaka sitt medlemskap i AKP-partiet. Resten av punkterna i det nya systemet får vänta till 2019 då de formellt börjar gälla.

Är en rädsla för Turkiets framtid befogad? Både ja och nej.

Turkiet är beroende av Europa - främst ekonomiskt. Europa är beroende av Erdoğan – främst när det gäller kampen mot terrorism och för att stoppa flyktingströmmarna. Det är en symbiosrelation.

Innan man höjer rösten för att isolera ett Turkiet på väg att bli en islamistisk stat bör man tänka till. Erdoğan är inte en evig ledare, men hans parti lär sitta vid makten länge. Dialogen med Turkiet är kanske mer nödvändig nu än före det svaga ja:et till presidentstyre.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!