Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

Valobservatörer dansar som om de var på hemmafest

De dansande observatörerna firar inte demokratin utan beter sig som att de är på en hemmafest, skriver Kassem Hamadé.
En man röstar i dagens egyptiska val.Foto: FAYED EL-GEZIRY / APAIMAGES / POLARIS IMAGES

MELLANÖSTERN. I går förnyade den sittande presidenten i Egypten Abd al-Fattah al-Sisi sitt mandat i fyra år till. Han är mannen som krossade Muslimska brödraskapets dröm om ett stort islamistiskt välde i arabvärlden – men även satte den sista spiken i kistan för folkets försök till demokrati. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Amerikanska valobservatörer filmas när de dansar egyptisk dans och röker vatten pipa i guvernement al-Minufiyya i Egypten. 

Bilden är talande för det egyptiska presidentvalet som avslutas i kväll. 

Den 2 april får vi veta att den sittande presidenten Abd al-Fattah al-Sisi vinner ett av Egyptens tråkigaste val i modern historia. 

De dansande observatörerna firar inte demokratin utan beter sig som att de är på en hemmafest. Det är en hemmafest hos al-Sisi. 

 

På Tahrirtorget i Kairo stod jag och kände den magiska glädjen och frihetskänslan hos folket. ”Var stolt, var stolt – du är egyptier” ropade de högt. 

Det var i januari 2011. Den egyptiska revolutionen hade startat för att störta den dåvarande ledaren Hosni Mubarak som hade suttit vid makten i 30 år. Enligt tradition skulle hans son Gamal Mubarak ta över makten – men folket hade fått nog och miljontals människor tågade på gator och torg och lyckades till slut störta Hosni från makten. 

Armén stod neutralt i konflikten mellan den politiska makten och folket. Det gjorde att arméns aktier gick upp och erövrade en stor plats i folkets hjärtan. 

Demokratins vindar blåste på riktigt liv in i Egyptens politiska vilja för förändring. Men det som saknades var starka politiska partier med tydlig agenda. De enda välorganiserade var två krafter – den djupa staten som stöds av armén och Muslimska Brödraskapet. Som väntat vann brödraskapets kandidat Muhammad Mursi i det första presidentvalet sommaren 2012. Ett år senare reste den djupa staten sig upp och krossade brödraskapet i ett enda slag. Mursi och flera andra av hans stab fängslades. Brödraskapet terrorstämplades. Fältmarskalken Abd al-Fattah al-Sisi kröntes till president och sedan dess har Egypten skakats av politisk, ekonomisk och säkerhets turbulens.

Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi.Foto: Julie Jacobson / AP / TT / NTB Scanpix

Terrorgrupper som agerar under IS-flagg men även har kopplingar till andra islamistiska falanger inklusive Muslimska brödraskapet satte i gång ett terrorkrig – både mot befolkningen och mot armén. Främst i Sinaiöknen. Trots att Muslimska brödraskapet som har folkligt stöd i delar av Egypten försökte ta avstånd från den ondskefulla terrorn kunde man se en direkt koppling mellan Mursis fall från makten och resningen av terrorkriget. 

Egypten – historiskt – har varit ryggraden för politiska förändringar i regionen. Därför skänkte brödraskapets maktövertagande en stor kampvilja hos islamister i hela arabvärlden. Drömmen om islamistisk renässans krossades av Abd al-Fattah al-Sisi. 

 

Al-Sisi stärkte sitt grepp om makten med militärhjälp från armén, underrättelsetjänsten och ekonomiskt bistånd från Saudiarabien. Det sistnämnda ansåg att al-Sisi gjorde de en stor tjänst när han krossade Muslimska brödraskapet i Egypten. Kungafamiljen i Saudiarabien ser brödraskapet som ett existentiellt hot mot deras styre. I ett kungadöme som saknar riktiga demokratiska partier hotas det wahabitiska styret av en enda aktör – Muslimska brödraskapet. De är välorganiserade och strävar efter en institutionell stat som har muslimska grunder. 

Saudiarabien pumpade in många miljarder dollar och köpte delar av al-Sisis lojalitet. De är överens i det mesta men inte när det gäller kriget i Syrien eller det politiska spelet i Libanon. Men de är överens om konfliktens grunder med Qatar, Hamas och delvis Iran. 

Men, det nya Egypten under al-Sisis tid har dragit sig tillbaka från den regionala scenen som en stark aktör till att ta itu med interna bekymmer. 

 

Egypten har stora ekonomiska problem, krig mot terrorism på internet och fruktar vattenbrist i samband med bygget av jätteelkraftsdammen vid Blå nilen i Etiopien. Allt det gör att Egypten minskar i kraft som en regionalmakt. Nu är det Turkiet, Saudiarabien, Iran och Israel som är de riktigt starka regionala aktörerna – men inte Egypten. Inte nog med det krympte landets blyga försök till demokratiska förändringar. Ett par månader före valet avlägsnade al-Sisi sina riktigt starka motståndare från den politiska scenen – antingen skickades de in bakom galler eller tvingades att dra tillbaka sin kandidatur. 

Den populära förre premiärministern Ahmed Shafiq, som levde i frivillig exil i Förenade Arabemiraten, förklarade att han ville återvända till Egypten och ställa upp i valet. Förenade Arabemiraten, som är stark allierade till Egyptens al-Sisi, och Saudiarabien försökte hindra honom, men han återvände. Hemma i Kairo ångrade Ahmed Shafiq sig och drog ”frivilligt” tillbaka sin kandidatur. 

Den välrespekterade moderata islamisten Abdel Moneim Aboul Fotouh anmälde sitt intresse för att ställa upp i valet – men fängslades efter anklagelser om bland annat ”uppvigling”. 

Den tredje starka kandidaten som utgör ett hot mot al-Sisi är före detta arméchefen Sami Anan. Han anklagades bland annat för valfusk. Nu sitter han fängslad. 

 

Scenen är nu rensad för att al-Sisi ska få sitt mandat förnyat. Bara en enda motkandidat ställer upp mot al-Sisi: Moussa Mostafa Moussa. Moussa är ledare för liberala partiet al-Ghadd. Det är samma parti som grundades av förre journalisten Ayman Nour. Moussa lyckades ta över makten i partiet genom en kuppliknande åtgärd och avlägsnade den populära Nour från makten. Moussa grundade förra året en stödkommitté som han döpte till ”kommittén till stöd för al-Sisi”. Själv har han sagt att han vill rösta på al-Sisi, och har blivit en figur som folk berättar skämthistorier om. 

Igår kväll stängde vallokalerna vid 21:00 egyptisk tid. Ett av historiens lägsta valdeltagande väntades – mellan 7–14 procent, enligt valobservatörskällor. 

Egypten mår inte bra. Jag undrar varför amerikanska valobservatörer dansar egyptisk dans, äter ta´amya och röker vattenpipa? 

De firar inte demokratin. Det är jag och 60 miljoner egyptiska röstberättigade säkra på.