Kassem Hamadé

Upp till bevis för Sverige – vänd på varenda sten

Tre IS-kvinnor anlände till Sverige med åtta barn på torsdagen. De är misstänkta för krigsförbrytelser.
Foto: Alex Ljungdahl
Planet landade på Arlanda.
Foto: Alex Ljungdahl

Ytterligare tre svenska IS-kvinnor har landat i Sverige med sina åtta barn. Det är barn som är födda i IS-kalifatet eller tvingade att följa med sina föräldrar ner till krigets Syrien. 

Nyligen häktades den återvändande IS-kvinnan Lina Ishaq misstänkt för att ha medverkat till att ett svenskt barn under 15 år har använts som barnsoldat i IS-regi i Syrien. 

Hon var inte ensam om att skicka sin son till läger eller ha utnyttjat sitt barn för att hjälpa IS. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag för några år sedan intervjuade en av IS emirer – han var ansvarig för terrorsektens medlemsregister i Raqqa – berättade han för mig att samtliga barn under 12 år med utländska föräldrar skickades till indoktrineringsläger medan deras äldre syskon hamnade i militära träningsläger. IS ville slussa in barn i sin framtida armé och hade det som en grundstrategi. 

IS är inte ensamma om det brutala fenomenet att uppfostra barnsoldater och avla fram personer som dödar. Tanken har existerat sedan antikens Sparta. 

Vi vet inte den exakta siffran svenska kvinnor som åkte ner till Syrien och anslöt sig till IS. Men det är hundratals. Nu står Sverige och svenska rättssystemet inför en tuff utmaning att utreda en stor grupp svenska medborgare för krigsbrott begångna utomlands. Det är unikt i svensk rättshistoria. Tidigare har unga män och kvinnor i begränsat antal åkt till bland annat al-Shabab i Somalia, till Afghanistan men även individer med högerextrema åsikter har anslutit sig till väpnade grupper på Balkan. Men aldrig hade en så stor grupp anslutit sig till en terrorstat.

Just nu sitter en grupp på 15 utredare och arbetar med 30 till 40 pågående förundersökningar om krigsbrott i Syrien och Irak.

Patricia Rakic Arle, chef för gruppen för utredning av krigsbrott inom polisen, säger att det är ett svårt uppdrag att utreda krigsbrott när man inte kan vara på plats. Men säger också att de ”har de resurser som behövs och vi samarbetar på många håll för att samla in bevis”. 

Det är bevisbördan som är viktig om man vill komma fram till en slutsats i skuldfrågan och om dessa kvinnor (och män) har begått krigsbrott eller andra brott i Syrien och i Irak. Samtidigt är det mycket svårt för svenska utredare att ta sig ner till Syrien för att på plats utreda krigsbrott. Ett annat dilemma är att samarbetet med kurderna i nordöstra Syrien är problematiskt ur rättsstatsperspektiv. Kurderna representerar inte staten Syrien. Det gör ledningen i Damaskus. Men Patricia Rakic Arle understryker att ”man kan samarbeta på olika sätt”. 

Vi vet att svensk personal vid flera tillfällen har åkt in till nordöstra Syrien via Irak och det gillar inte regeringen i Damaskus. Under en av mina resor dit sa en högt uppsatt källa inom regeringen att ”Stockholm begår ett stort misstag med att kränka landets suveränitet. De borde gå via oss istället”. 

Det som Sverige och resten av världen är intresserade av i dag är informationsutbyte och bevis för att kunna utreda de hundratals svenska medborgare som frivilligt anslöt sig till IS.

Hur ska man då kunna bevisa att Lisa Andersson eller andra har begått krigsbrott i Syrien eller Irak? Det låter som mission impossible. Men, nej. Det tror jag inte. Jag är övertygad om att det går att utreda varje enskilt fall. 

Majoriteten av IS medlemmarna har gått igenom tre faser: 

I början var de stolta och berättade öppet i intervjuer och på sociala medier om sina liv i terrorstaten. De hade intresse av att visa att de existerade och att deras ”kalifat” är skapat för att bli kvar. De gjorde det för att locka fler individer ner till Syrien och Irak. 

I fas 2 insåg IS att omvärlden var överens om att bekämpa terrorsekten, men några få IS-profiler fortsatte att vara aktiva. Många började försvinna från sociala medier.  

I fas 3 höll IS på att kollapsa. Både män och kvinnor stängde ned sina konton på sociala medier och ville bara försvinna för att undvika eventuella rättsprocesser. 

Utöver det intensiva underrättelsearbetet som är en av de främsta källorna till bevismaterial bör all information från IS-medlemmarnas fas 1, 2 och 3 analyseras och ingå i eventuella rättsprocesser som bevis. 

Vi alla minns hur svenska IS-medlemmar - en av de mest kända är Michael Skråmo - med stolthet och förakt för Sverige la upp bilder på sig själva och på sina barn – oftast viftande med vapen. Skråmo är ett typexempel för fas 1 och 2. 

Patricia Rakic Arle påpekar att bildbevis är viktigt men även samarbete med andra myndigheter och att få tag på vittnen, offer och anhöriga till offer. 

Ett exempel är den tyska IS-kvinnan Jennifer W och hennes make Taha A. Taha köpte en yazidisk kvinna och hennes 5-åriga dotter. Tillsammans med Jennifer utnyttjade han mamman och dottern som slavar. Båda utsattes för tortyr och den 5-åriga dottern dog - eller rättare sagt dödades. 

Tyskland gjorde ett framgångsrikt fältarbete och hittade den förslavade kvinnan i Irak. Hennes vittnesmål var avgörande. 

”Det är mycket svårt att se din egen dotter dö framför dina ögon. Jag vill att hela världen ska veta vad de har gjort”, sa flickans mamma till domstolen i München. 

En nära vän till Jennifer, en svensk IS-kvinna, sa till mig: 

”Jag kände till att Jennifer hade en yazidier men trodde inte att hon behandlade henne så illa”. 

Svenskan kände till att tyskan hade slavar hemma. Båda bodde grannar i Raqqa. Och så är det för många, de flesta som åkte från Frankrike, Tyskland, Sverige och resten av Europa känner varandra och bör kunna lämna viktig information som kan användas som bevis i framtida rättsprocesser. 

Sverige borde göra som Tyskland – ta hit offrens anhöriga och gå till botten med dessa brott. Det finns säkert mycket mer information som kan användas som bevis i jakten på sanningen om vilka brott som har begåtts i Syrien och i andra delar av världen. 

Nu finns det ingen återvändo. Samtliga levande svenska IS-medlemmar – både män och kvinnor – kommer sannolikt så småningom att landa i Sverige. Nu är det upp till bevis för rättsstaten.

För bevis finns det gott om. Det gäller då att vända på varenda sten. Både bilder, vittnesmål, anhöriga till offer, förhör och informationsutbyte. 

Har återvänt till Sverige • Kommer delges misstanke om krigsförbrytelser