Kassem Hamadé
En kort tid innan Ayatolla Khomeini, tidigare högsta ledare i Iran, gick bort 1989 fick han besök av en grupp imamer från Indien och Pakistan. De frågade om vad islam säger om muslimska avfällingar. De berättade om en författare som heter Salman Rushdie och som skrivit boken Satansverserna vilken startade debatten om arabernas dyrkande av tre gudar (al-Lat, al-Uzza och Manat) på nytt.
Imam Khomeini som hade några få månader kvar i livet kom fram till att både författaren, översättarna och bokförlagen som sprider denna bok skulle dömas till döden. Författaren som är född muslim men lämnade islam är en apostat - avfällning. Han orsakade en stor skada mot islam, menade Khomeini.
Tre decennier senare attackerades Rushdie mitt i ”frihetens och demokratins borg” i USA. Polisen grep en 24-årig amerikan med libanesiska rötter som misstänks för knivdådet. I sociala medier har 24-åringen visat sitt stöd för iranska regimen och shiaextremism, enligt flera amerikanska medier.
Jublar Iran?
Det borde de ha gjort, tänker man. Fatwan är verkställd. Fatwans giltighetstid gäller tillsvidare, även om Iran tog avstånd från den 1997. Men Iran väljer att ligga lågt, frånsäger sig ansvaret om dådet och lägger skulden på författaren själv. Istället låter landet några av dess tidningar och den stora massan på sociala medier hylla dådet.
Hadi Tales föräldrar är frånskilda. Mamman lever kvar i USA och pappan i Libanon. Libanon är Irans förlängda arm och där har nu Hizbollah utfärdar en tyst order till byborna där Hadis pappa lever. Ordern lyder att han inte får prata om dådet. Pappan har också flyttas till ett ”skyddat boende” för att slippa mötas av av journalister.
Jublar Hizbollah?
Inte direkt. Istället väljer de att inte ens uttala sig om dådet.
Hur ska vi då tolka Irans och Hizbollahs tystnad?
Dådet inträffade bara några få dagar innan Iran skickade sitt slutgiltiga svar om kärnenergi- förhandlingarna till EU. I Libanon håller Hizbollah (via libanesiska regeringen) på att förhandla med Israel (via USA) om gränsdragningen i havet. Det handlar om vad Israel och vad Libanon har rätt till i de förmodade gasfälten på Medelhavets botten. Både Israel och Hizbollah vill uppnå en överenskommelse och det kan bli mycket pengar för båda länderna.
Varken Hizbollah eller Iran jublar över dådet mot Salman Rushdie. Däremot låter de den stora massan av sympatisörer på sociala medier att hylla Hadi Matar som ”levande martyr” i väntan på ett definitivt svar om Hadi Matars motiv och uppdragsgivarens identitet.
Tystnaden är ett tecken på oro. Oro för att dådet kan försvåra de pågående förhandlingarna om gasfälten och om kärnenergin. Oro för att Irans väg in i politiska värmen försvåras ännu mer. En annan oro som sprids nu bland Hizbollah-anhängare är att den misstänkte gärningsmannen kan vara rekryterad av Irans fiende för att skada Iran.
Denna oro lär leva kvar tills vi hör vad utredarna har för bevis. Och att Iran och Hizbollah inte väljer att jubla tyder på att delar av Khomeinis arv håller på att dö ut.