Kassem Hamadé
Mina kurdiska kontakter säger att det är över för IS i samhället Baghuz inom ett par dagar. Samtidigt uppger också Syriska demokratiska styrkorna, SDF, som består av både kurder och araber, att IS kommer att ge upp.
Baghuz är IS sista fäste i de kurddominerade områdena i Syrien, men IS fortsätter att kontrollera tre fickor på några kvadratkilometer i norra Syrien. Där är de omringade av syriska armén.
Sommaren 2014 utropade den karismatiska ledaren Abou Bakr al-Baghdadi sitt kalifat: ”Islamiska staten”. I oktober 2014 kontrollerade terrorgruppen ett område mellan Syrien och Irak som var lika stort som Storbritannien. De byggde upp en stat, armé, träningsläger, underrättelsetjänst och polis. Konceptet lockade tiotusentals ”krigare” och volontärer från väst och från Sverige. Men snart har de sista bitarna fallit och samtliga medlemmar söker vägar till nya områden – eller tillbaka till sina hemländer.
Det är den största utmaningen som Europa och Sverige står inför sedan andra världskriget.
På 50-, 70- och 80-talet utfördes enstaka terrordåd i Europa och världen. Då var det främst terrorceller som kom från andra delar av världen. Nu pratar vi om tiotusentals aktiva europeiska medlemmar som ska återvända hem – sårade i själen av fiaskot och IS kollaps.
Återvändarna
”Jag vill att ni kommer tillbaka. Vad gör ni i Syrien?”, sa en orolig pappa. Han vädjade till sina två döttrar som lämnat hemmet i Stockholm och flyttat till Syrien. Pappan försökte få döttrarna att ändra sig med hjälp av en imam i Stockholm. Jag blev också kontaktad.
I döttrarnas sista samtal för ett par år sedan sa de:
”Det är ni som ska komma hit. Vad gör ni i Sverige? Det är inte vårt land. Här är Islams land. Kom och bo här i stället för att leva i de otrognas land.”
Det var då. Nu är det andra tider.
Flickorna, som är i 20-årsåldern, återvände aldrig. Det finns hundratals liknande fall från Sverige. Men, nu kommer många återvända hem. Det blir en stor utmaning för Sverige och västländerna.
I IS så kallade kalifat fick samtliga – både civila volontärer och väpnade medlemmar, kvinnor och barn, äldre och yngre – delta. Samtliga har fått gå ideologiska kurser. Samtliga har lärt sig hantera vapen. Samtliga har upplevt krig och många har dödat eller deltagit i strider.
Hur ska man hantera dem? Jag har hört många säga: ”Låt de stanna kvar där de är”. Andra argumenterar för att ”de inte hör hemma i Sverige”.
Vare sig vi vill eller inte är många av dessa män och kvinnor födda, eller uppväxta, i Sverige. Nu gäller det att möta problematiken med stort ansvar.
The game is over – soon
Varje väpnad grupp som saknar lokalt stöd är dömd att kollapsa. När IS grundades som en följd av Irakinvasionen hoppades dess grundare på lokalt stöd, och till en början fick terrorgruppen stöd på landsbygden både i Syrien och i Irak. Men när vanligt folk såg konsekvenserna ville många bli av med IS.
Det är inte USA:s intensiva flygattacker, inte kurdernas tappra strider och inte heller den syriska arméns storskaliga offensiver som gör att IS nu förlorar. Det är saknaden av lokalt stöd.
IS går till historien som den mest avskyvärda terrorgruppen i modern tid. IS – som hade för avsikt att bygga upp en islamistisk “Guds stat” på jorden – dödade många muslimer, förstörde muslimska samhällen och byggde inte upp en enda by i hela regionen.
Terrorgruppen kommer aldrig att komma tillbaka som när den grundades. Det är över med IS som terrorstat.
På fältet kommer IS att förlora den sista delen av samhället Baghuz som just nu stormas av kurdiska styrkor. Men, IS har tre mindre områden kvar. De är omringade av den syriska armén.
Ska armén storma det absolut sista IS-fästet i Syrien inom kort? Gömmer sig IS högsta ledning där?
Låt oss att avvakta och se.