Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

Relationen mellan länderna lär aldrig bli densamma

Saad al-Hariri med Saudiarabiens kung Salman bin Abdulaziz Al Saud.Foto: SAUDI PRESS AGENCY HANDOUT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Efter två veckor i saudiarabisk fångenskap andas libaneserna ut. Deras kidnappade premiärminister Saad al-Hariri är fri och tillsammans med sin familj landar han i Paris i kväll.

– Imorgon ska premiärminister Saad al-Hariri träffa Frankrikes president Emmanuel Macron på Élyséepalatset i Paris, sa Libanons inrikesminister Nohad Machnouk innan han i dag lämnade Beirut till Paris för att möta upp sin vän och premiärminister al-Hariri.  

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vive la France. Och Vive le Liban som har segrat i den diplomatiska krisen som drabbade landet under de senaste två veckorna.

För exakt två veckor sedan fick Libanons premiärminister Saad al-Hariri ett telefonsamtal från Saudiarabien som ger order om att han omgående ska åka till Riyadh. Han kanske inte undrade över hur det kom sig att han måste åka tillbaka när han två dagar tidigare besökte Saudiarabien. Utan att informera sina medarbetare, partiet eller den stora familjen om resan åkte han till det oljerika landet. Utöver hans två medborgarskap, saudiskt och libanesiskt är Saad al-Hariri hedersmedborgare i Frankrike.

I ”Välgörenhetens kungadöme” - som regimen i Saudiarabien älskar att kalla landet för  – visades al-Hariri i Saudiarabiens satellitkanal al-Arabiya. Han läste upp sin  avgång och attackerade Iranstödda libanesiska Hizbollah för sitt ”inflytande” i regeringen och för sin ”inblandning”  i regionala konflikter – främst i Jemen.

Det kom som en chock för majoriteten av Libanons befolkning. Det kom som en chock för al-Hariris parti men även för hans motståndare.

 

Saudiarabien dementerade uppgiften om att al-Hariri är i husarrest. För att förstärka påståendet tilläts al-Hariri på två veckor göra några få tweets på sitt annars väldigt aktiva twitterkonto och det hävdades att han mår bra, fri och att han återvänder till Libanon inom ”ett par dagar”. Många ifrågasatte Saudiarabiens påstående om att al-Hariri var fri eftersom hans ”avgång” inträffade under samma kväll som den ekonomiska och politiska kuppen genomfördes i Saudiarabien. Fler än 200 emirer, affärsmän, ministrar, exministrar och politiker lurades till Riyadh och massarresterades för ”korruption”.

Saad al-Hariris eget parti krävde att han omgående ska ”återvända” för att diskutera sin avgång. Libanons president Michel Aoun vägrade acceptera avgångsbeskedet och sa att man ska avvakta till dess att han återvänder. Al-Hariris politiska rivaler – främst Hizbollah anklagade Saudiarabien för att ha kidnappat premiärministern.

Samtliga libanesiska medier – direkt och indirekt – var eniga om att Saudiarabien håller Saad al-Hariri i husarrest. Tills för ett par dagar sedan är landets president Michel Aoun bekräftade att Libanon har fått information om att Saad al-Hariri var frihetsberövad.

 

När Libanons inbördeskrig efter 16 år upphörde 1990/1991 fick libaneserna lära känna miljardären Rafik al-Hariri som var född i Saida i södra Libanon men gjorde förmögenheter i Saudiarabien. Han var en av den avlidne kungen Fahds närmaste män. 1992 valdes Rafik till premiärministerposten och lyckades att sätta Libanon på världskartan på nytt. Han startade en stor återuppbyggnadsprocess i hela landet. En hel del politiker var kritiska mot hans politik och anklagade honom för korruption men landet började må bra under hans tid. Turismen blommade upp. Ekonomin och säkerheten blev bättre. Ett enda stort problem stod mot honom – den syriska närvaron.

Rafik al-Hariris mardröm – även många libanesers på den tiden – var den syriska militärnärvaron i Libanon. I teorin fick syriska armén enligt avtal ha trupper i Libanon men i praktiken var den syriska armén en ockupationsmakt. En makt som splittrade Libanon, stärkte korruptionen och gjorde landet till bananrepublik.

Israels ockupationsarmé lämnade södra Libanon 2000. Direkt efter det började flera libanesiska politiker kräva att även Syriens armé måste lämna Libanon.

 

Rafik al-Hariri var försiktig med sina krav och kritik mot Syriens militärnärvaro.

I september 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1559 som kräver att bland annat främmande arméer måste lämnade Libanon. Det var en direkt varning för syriska armén.

14 februari 2005 och efter ett möte i parlamentet i centrala Beirut åkte Rafik al-Hariris kortege via kornischen i Beirut och en gigantisk explosion dödade honom och ett 20-tal andra människor. Strax efter mordet sände tv-kanalen al-Jazira en video med palestiniern Ahmad Abou Addas som tog på sig dådet mot al-Hariri och hävdade att det var islamistiska ”al-Noursa och al-Jihadi i al-Sham” som låg bakom mordet.

Många tvivlade på historien om Abou Addas och anklagade syriska regimen och libanesiska Hizbollah för mordet.

Några veckor senare - och efter massdemonstrationer mot den syriska närvaron lämnade Syrien Libanon.

Den självklara kandidaten som skulle ärva Rafik al-Hariris plats i politiken och i familjen blev Saad al-Hariri.

 

Saad al-Hariri ärvde av sin far – inte bara stor förmögenhet utan även en god egenskap och det är att han strävar efter att förena och inte splittra ett land som består av 18 olika religionsgrupper. Trots att medlemmar i Hizbollah står anklagade för mordet på hans far Rafik al-Hariri accepterade Saad al-Hariri att ingå i en regering tillsammans med Hizbollah. Förena och inte splittra. Ett politiskt motto som han följde.

Saudiarabien har det tufft i kriget i Jemen. I två år har oljerika Saudiarabien försökt krossa Huthismilisen och förre presidenten Ali Abdullah Saleh utan framgång. Tvärtom. Saudiarabien anklagar Hizbollah för att stöda Huthimilisen.

Den 4 november genomförde Saudiarabiens kronprins en politisk och ekonomisk kupp i landet. Det var samma dag som Saad al-Hariri landade i Saudiarabien och förklarade sin avgång.

Strax innan kuppen avfyrade Huthismilisen i Jemen en långdistans robot mot huvudstaden Riyadh.

 

Libanesiska Hizbollah som är involverat - på regimens sida – i kriget i Syrien anklagas för att stöda Huthis i Jemen och Saudiarabien lägger skulden för roboten på Hizbollah.

Bedömare i Libanon anser att i Saudiarabien är missnöjd med de insatser som Saad al-Hariri gör mot Hizbollah. Nu bestämde Saudiarabien för att skapa politiskt vakuum och även sprida skräckkänsla om att krig är på gång mot Libanon. Men Libanons president Michel Aoun fortsatte att kräva av Saudiarabien skulle sätta Saad al-Hariri på fri fot och anklagade Saudiarabien för ”fientlig” åtgärd mot Libanon. Libanon hotade med att gå vidare med fallet upp till säkerhetsrådet.

Ikväll släpps Saad al-Hariri och hans familj från fångenskap i Saudiarabien. Imorgon träffar han i Paris Frankrikes president som sa att han ska träffa Saad al-Hariri i egenskap av Libanons ”premiärminister”.

Det är oklart hur Saudiarabien kommer att agera mot Libanon framöver. Men, allt tyder på att relationen Saudiarabien – Libanon och Saudiarabien och sunnimuslimerna i Libanon lär aldrig bli densamma som det var innan Saad al-Hariri kidnappades för två veckor sedan.

Libanons talman Nabih Berri sa tidigare i dag ”krisen om Saad al-Hariri är över men den politiska krisen med Saudiarabien har bara börjat”.