Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

Libanons själ är död – nu slåss religionerna om liket

Protester i Libanon.
Foto: NABIL MOUNZER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Frankrikes försök om att rädda Libanon från ett mörkt öde misslyckas.

Den tillfrågade premiärministern kastar in handduken och ger upp sina en månad långa försöka för att bilda en ny regering.

– Landet är på väg mot helvetet, sa landets president Michael Aoun häromdagen.

Han har rätt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tre flyktingbåtar stoppades häromveckan i medelhavet och skickades tillbaka till Libanon. Hundratals fattiga libaneser – framför allt från hamnstaden Tripoli i norra Libanon – försökte fly till Europa. Tiotals förlorade sina liv. Hundratals av landets bästa läkare har lämnat sina jobb och flyttat till Europa och till Gulfstaterna.

Många unga par knackar på västerländska ambassaders dörrar för att ansöka om tillstånd för att emigrera. Krig? Nej, det är en djup ekonomisk kris som har skapat en kollektiv depression bland landets befolkning. Den ekonomiska krisen har pågått i mer än ett år. Orsakerna är många men framför allt politiska. USA vill försvaga Iranstödda Hizbollah och därför har man infört kamouflerade sanktioner mot landet och några av landets affärsmän och politiker. Senast i raden är den förra finansministern Ali Hassan Khalil.

Här har vi förklaringen till varför landet inte fått en ny regering trots att försök har pågått sedan en månad tillbaka. 

På lördagen gav den tillfrågade premiärministerkandidaten Mustapha Adib upp sina försök för att blida en ny regering. Minan som sprängde hela det franska initiativet om att bilda en ny regering, vars huvuduppgift att bekämpa korruption och införa ekonomiska reformer, heter finansministerposten.

I Libanon är maktfördelningen baserad på styrkeförhållanden mellan landets olika religiösa grupper – framför allt sunnimuslimer, shiamuslimer och kristna maroniter. Varje stort beslut som ska fattas i landet måste godkännas av den kristna presidenten, den sunnimuslimska premiärministen och av finansministern. De shiamuslimska parlamentariska grupperna – Hizbullah och Amal – såg till att finansministerposten kvoteras endast till shiamuslimer. På det sättet garanteras deras inflytande i politiska beslut.

I realpolitiken behöver de inte ha den posten eftersom det är den shiamuslimska talmannen Nabih Berri som styr landet politiskt i detalj.

När det gäller fred och krig är det shiamslimska Hizbollah som har det sista ordet. Men, varför är de angelägna om att behålla finansministerposten?

Det skänker politiskt legitimitet. 

USA har – sedan en tid tillbaka – infört selektiva sanktioner mot korruptionsanklagade politiker som är allierade med Hizbollah eller har gjort affärer med den grupp som är en maktfaktor i Syrien, Irak, Jemen, Gaza och Libanon. En av de som omfattades av sanktionerna är den förra finansministern Ali Hassan Khalil. Under de försök som har gjorts för att bilda en ny regering har det ställts krav på att tilldela finansministerposten till en person som inte är shiamuslim. I så fall förlorar Hizbollah och Amal sitt inflytande över de politiska besluten.

Men, är finansministerposten hela landets problem? 

Nej.

Problemet är att Libanons själ är död. Religionsmarknaden har aldrig varit så aggressiv som det är nu.

Religionsmarknaden som kokar av hat och vrede har dödat det mångreligiösa toleranta samhället. Libanons själ är död. Kvar finns bara ett lik som styckas upp mellan religionerna och konsekvensen kan bli delning av landet. Det är just det scenariot som satte i gång inbördeskriget 1975.

Efter den massiva explosionen i Beiruts hamn så har det varit våldsamma protester i landet.