Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

Fortsätter protesterna kan Libanons system kollapsa

Kassem Hamadé om att miljontals människor demonstrerat för att störta det politiska systemet.
Sedan en vecka tillbaka har två miljoner människor demonstrerat i Libanon. Här protester i Beirut på onsdagen.Foto: NABIL MOUNZER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

BEIRUT. Två miljoner människor har sedan en vecka demonstrerat över hela Libanon för att störta hela det politiska systemet – ett system plågat av korruption och maktmissbruk. 

Protesterna påminner om ”arabiska våren” som svepte över större delen av Mellanöstern för åtta år sedan. 

Men det finns en viktig skillnad: 

Makten vilade i samtliga arabiska diktaturer på antingen militären, underrättelsetjänsten eller både och. I Libanon vilar den på korruptionen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

LIBANON:

Om en månad är det 76 år sedan Libanon erkändes som en självständig stat. Den forna kolonialmakten Frankrike lämnade efter sig ett politiskt system som delvis fördelade makten mellan landets olika religiösa grupper. Styrets tre ”huvuden” är: presidenten som av hävd är en kristen maronit, talmannen som är shiamuslim och premiärministern som är sunnimuslim. 

Det finns ingen grundlag som kräver denna uppdelning, men det finns en oskriven nationalpakt från 1943 som inneburit att Libanon länge styrts efter denna modell. Samtidigt har Libanon och dess folk sedan självständigheten levt i en ond cirkel av konflikter, den värsta var det blodiga inbördeskriget 1975-1990.

ONDSKANS AXELMAKTER:

Sedan freden kom 1990 har Libanon hamnat i styre av bottenlös korruption. Libanon ser inte ut som grannländerna – här är det korruptionen som styr alla maktfunktioner. En korruption som skyddas av ”ondskans axelmakter”, den religiösa, ekonomiska och politiska makten. Alla tre bildar grunden för makten och den vilar på korruptionen. 

Korruptionen har gjort det nästan omöjligt för folket skapa förändring. Hur ska man göra det när folkets vilja styrs med hjälp av den i samhället så förankrade religionen, med ekonomiska medel som köper och säljer folkets viljor eller via den politiska makt som får det stora flertalet att inbilla sig att religiösa grupper är varandras värsta fiender? 

Hur blir man av med det trehövdade ”ondskans axelmakter”? Det krävs ett mirakel. 

Men nu reser sig människor av alla trosinriktningar för första gången i Libanons historia mot dessa ”axelmakter”. 

SEGER ÅT FOLKET?

Den slogan som de flesta demonstranter just nu upprepar är ”alla betyder alla”. De menar att alla ska bort och att alla är korrupta. Det är ingen tvekan om att en del makthavare stinker mer än andra av korruption. Men även de ledare som hävdar sin oskuld och svär sig fria från korruptionen har nu valt att öppet ställa sig bakom de stinkande korrupta. 

”Alla betyder alla”, är en slogan som upprepas av demonstranterna. De menar att alla ska bort och att alla är korrupta.Foto: WAEL HAMZEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Protester i Beirut på torsdagen.Foto: WAEL HAMZEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Shiamuslimske talmannen och ledaren för partiet Amal, Nabih Berry, 81, är en av moderna Libanons viktigaste makthavare. Med en hand styr han ”ondskans axelmakter”. Och han är således en av de mest korruptionsanklagade – och inte bara han själv, utan också hans hustru och närmaste medarbetare. 

Hans starkaste två kort är den egna milisen som redan nu har bussats mot de fredliga demonstranterna för att kväva protesterna. Berry får även även stöd av sina politiska rivaler Hizbollah. 

Iranstödda Hizbollah, vars ledare Hassan Nasrallah i många år hävdat att de vill bekämpa korruptionen, har en oskriven uppgörelse med Berry (och för den delen övriga politiska partier) som går ut på att ”närma er inte våra vapen så stör vi inte er korruption”. 

Kristna presidenten Michel Aoun är en man med svajig hälsa som har anställt hela sin familj – inklusive två av sina döttrars män – i olika maktpositioner. Han kom till makten med stöd av Hizbollah. Även han är anklagad, för maktmissbruk och för att han inte menar allvar med någon korruptionsbekämpning. 

Den sunnimuslimske premiärministern Saad Hariri har ärvt sin post och ”politikeryrket” av sin mördade far Rafik Hariri och är en svag politisk ledare. Hans pappa får vanligtvis skulden för dagens ekonomiska kollaps. Saad Harir är omgiven av en rad personer som korruptionsmisstankarna vilar tungt över, som den förra premiärministern Fouad Siniora (under vars tid elva miljarder dollar ”försvann” ur statens kassa utan att någon ställdes till svars). 

En annan intressant figur i den libanesiska maktkartan är den självutnämnda socialisten och ledaren för en större del av Libanons druser, Walid Jomblatt. För svensk publik är han känd för fallet med storspionen Stig Bergling. Under 1990 placerade ryssarna Bergling i Libanons berg hos Walid Jomblat. Han fick namnet Ronald Abi och utgav sig för att vara en brittisk jordbruksingenjör men i praktiken agerade han som politisk rådgivare åt Jomblatt. 

Walid Jomblatt ärvde både sin post och sitt yrke av sin mördade pappa Kamal. Trots att den syriska regimen anklagas för mordet på Kamal Jomblatt 1977 valde Walid att bli regimens trogne allierade i många år. När Rafik Hariri senare mördades 2005 anklagades Syrien för mordet. Jomblatt bytte sida och blev Syriens svurne fiende. Även han är anklagad för maktmissbruk och för att ha stulit statliga pengar. 

PROTESTERNA

Protesterna i Libanon är ett existentiellt hot mot såväl korruptionen som de ”ondskans axelmakter” som möjliggör den. Fortsätter demonstranterna med att använda fredliga medel kan det nuvarande systemet kollapsa och Libanon faktiskt få ett nytt politiskt system.

Men lyckas korruptionen splittra och demonisera den folkliga revolutionen riskerar våldet att i värsta fall spåra ur. Då finns risken att landet återigen hotas av inbördeskrig. 

Libanons president Michel Aoun håller ett tv-sänt tal på torsdagen, medan demonstranter ser på.Foto: WAEL HAMZEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

På torsdagen höll landets president Michel Aoun ett inspelat tv-tal. Talet bekräftade bilden av en äldre man med mycket dålig hälsa. Trots att hela talet var på cirka tio rader tvingades man klippa ihop raderna. Känslan var att han tog en tupplur efter varje mening. 

Presidenten kom med löften om att bekämpa korruptionen och sa sig vilja bjuda in demonstranternas representanter för att höra deras krav. Nu går landet mot en okänd framtid. En mörk sådan.

Expressens utrikeskorrespondent rapporterar om det senaste från protesterna i Beirut.