Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

En ond våldsspiral – i går kändes ett nytt krig nära

Massiva protester i Beirut.
Foto: WAEL HAMZEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
En demonstrant håller upp Libanons flagga.
Foto: BILAL HUSSEIN / AP TT NYHETSBYRÅN
Hizbollahsympatisörer möter den libanesiska arméns soldater under demonstrationen.
Foto: WAEL HAMZEH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Tre sammandrabbningar på några timmar får hela Libanon att se tillbaka till inbördeskriget – för en natt.  

Expressens Kassem Hamadé skriver om det senaste dygnets oroligheter.  

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En grupp arga män tog sig i lördags till kvarteret Khandak El Ghamiks sista utpost mot centrala Beirut, lyfte upp ett par Hizbollahflaggor och skrek kränkande slagord som rimmar mot profeten Muhammeds favorithustru Aisha. 

Khandak El Ghamiks är ett av Beiruts fattigaste kvarter och namnet betyder ”den djupa skyttegraven”. Därifrån är det bara några hundra meter till de centrala delarna av staden: Al-Asswak – huvudscenen för inbördeskriget 1975-1990.

Där ligger alla bankkontor, de internationellt kända modeskaparnas ateljéer, de exklusiva butikerna. I området finns också de flesta ambassader, många moskéer och kyrkor och en tom synagoga. Men det är också ett område fyllt med hotell och nattklubbar. 

Där står de arga demonstranterna, ett hundratal till antalet. De kallar sig ”revolutionärer”. 

Den libanesiska armén tvingades bilda en mur av soldater för att skilja demonstranterna åt. 

En del av demonstranterna är arga för att en del av gruppen ”revolutionärer” la till ytterligare ett krav för sina protester som har pågått med jämna mellanrum sedan den 17 oktober. Det handlar om vad de anser vara illegala vapen och syftar till Hizbollahs vapen.

Pro-vapenfalangen anser att Hizbollahvapen är ”motståndarrörelsens vapen” mot israeliska hot och bör bli kvar. Den andra sidan är övertygad om att Hizbollahs vapen är ett verktyg för politiska påtryckningar och ger flera exempel på hur Hizbollah använt sina vapen i Syrien och Libanon.

Men fakta kvarstår: Det är en fråga som splittrar både ”revolutionärerna” och landet. Protesterna som startade förra året mot korruption och det politiska etablissemanget får nu en helt annan politisk agenda. 

Polis möter demonstranterna i Beirut på lördagen.
Foto: BILAL HUSSEIN / AP TT NYHETSBYRÅN
Demonstranter bränner markiser på ett hotell.
Foto: BILAL HUSSEIN / AP TT NYHETSBYRÅN
En demonstrant slår tillbaka tårgas mot poliserna med ett tennisrack.
Foto: BILAL HUSSEIN / AP TT NYHETSBYRÅN

Libanons armé lyckades till slut skingra demonstranterna från båda sidor. Men, de slagorden som ropades ut från ”skyttegravskvarteret” var för den andra sidan för kränkande för att svälja. 

Mot kvällen var den libanesiska armén tvungen att skicka förstärkningar till den kristna stadsdelen Ain El Remmaneh. Även där drabbade pro-Hizbollah från grannstadsdelen Chyah samman med kristna pro-falangister. 

Det var i just Ain El Remmaneh som gnistan för inbördeskriget 1975 startade.  

Nuvarande parlamentsledamoten Nadim Gemayel – en av de som kräver att Hizbollah avväpnas – tog sig i går ner till sina sympatisörer, skakade hand, log och fick höra stödrop om att ”Bashir lever kvar”. Bashir Gemayel är hans pappa, som 1982 mördades strax efter att han valts till president. Han anklagades för samarbete med Israel under den israeliska invasionen av Libanon. 

Sent samma kväll utbröt eldstrid mellan den sunnimuslimskt dominerande stadsdelen Tariq El Jdideh och de shiamuslimska grannarna i Barbour. Det var ett efterskalv av det som skedde mellan ”skyttegravskvarteret” och centrala Beirut tidigare på dagen.

Det ena slagordet är om profetens favorithustru Aisha, som världens sunnimuslimer kallar ”moder av de troende” och det andra är namnet på det manliga könsorganet. Aishas namn kränktes grovt av de unga männen i ”Skyttegravkvarteret”. 

På lördagskvällen lyckades Libanons armé sätta stopp för den onda våldspiralen – men det är inte över än. Aisha, Ali, Bashir och resten av de som har hamnat i den blodiga historieboken lever kvar även efter döden. Varje blad i denna bok är en tickande bomb. I väntan på nästa blad fortsätter landet i snabb takt mot kollaps.