Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kassem Hamadé

Därför sker våldsamma protesterna i Libanon

Kassem Hamadé rapporterar direkt från Libanon, mitt i protesterna och berättar om att polisen använder tårgas och gummikulor mot demonstranter.
Ingen av dagens aktörer kan rädda Libanon, skriver Kassem Hamadé.Foto: AA / STELLA PICTURES / ABACA PRESS

De unga männen och kvinnorna hjälps åt för att slå sönder bankkontorets fönster och dess bankomat med en grov metallstolpe. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Banken ligger på Martyrernas torg i centrala Beirut. Det är precis samma plats som, från mitten av 1950-talet och fram till mitten av 1970-talet, var en av Libanons flera positiva signum i internationella medier. Det var här sloganen om ”Orientens Schweiz” föddes. Många tror att Schweiz-jämförelsen hade med Libanons höga berg och vackra natur på den tiden att göra. Så var inte fallet. Det var banksystemet. 

Oljeshejker, totalitära regimer och förmögna affärsmän placerade sina pengar i libanesiska banker som hade lika sträng sekretess som det var i Schweiz. 

Hela ekonomin blomstrade och per automatik skapade pengaflödet en trygg och lukrativ turistmiljö - särskilt för turister från de konservativa och religiöst styrda länderna i regionen. I mitten av 1970-talet bröt inbördeskriget ut. 

Här, på Martyrernas torg där unga män och kvinnor försöker krossa bankkontorets skyltfönster och bankomater, delades Beirut i två delar. I östra Beirut styrde den kristna extremhögern som kallades falangister medan västra Beirut styrdes av väpnade libanesiska vänstergrupper och palestinsk milis. 

Efter 15 år av interna splittringar och krig fick libaneserna sitt efterlängtade fredsavtal och hopp om att på nytt återerövra titeln ”Orientens Schweiz”. 

Nyckelaktörer som spelade en blodig roll i kriget tog av sig milis-uniformen och tog på sig slips och kostym. De blev talman (samma talman sedan dess), ministrar, ledamöter i parlamentet och ledare för politiska partier. 

Sedan dess sitter samma aktörer kvar vid makten. De fördelar den politiska, militära och ekonomiska makten mellan sig under benämningen av ”konsensusdemokratin”. Politikeryrket blev en port till gigantiska förmögenheter. Medan landet höll på att falla sönder samlade flera politiker på sig, skyhöga förmögenheter. En ond ekonomisk cirkel skapades. Staten lånade av de privata bankerna till hög ränta (ibland 17 procent) och statsskulden ökade utan tak. I dag pratar man om över 100 miljarder amerikanska dollar i statsskuld. 

Premiärminister Saad al-Hariri (son till den mördade premiärministern Rafik al-Hariri) skulle presentera sin regerings budget för 2020 i oktober förra året. Statskassan visade sig vara tom - eller rättare sagt tömdes den av samma aktörer som var nyckelfigurer i inbördeskriget och som pekas ut för att ligga bakom den korrupta makten. Saad al-Hariri – i samråd och samförstånd med de flesta styrande partierna – skulle få ihop sin regeringsbudget bara från folkets egna fickor. Skatt på skatt på skatt. Till och med skatt på gratissamtal-appen WhatsApp. Det fick bägaren att rinna över. Sedan dess protesterar folk över hela landet mot allt och alla. 

Det har gått över 90 dagar sedan protesterna började. Saad al-Hariri försökte att lugna ner gatan med ett nytt budgetförslag men det var förgäves. Misstron mot makten är bottenlös. Saad al-Hariri avgick till slut men innerst inne hoppas han säkert på att han kommer tillbaka till makten, men på egna villkor. 

Och så till frågan: vad vill demonstranterna?

Enligt en stark aktivist inom proteströrelsen består demonstranterna av mer än 120 olika grupper. De har inte en gemensam agenda men har få gemensamma krav: bekämpa korruption, ny parlamentsval, betala av statsskulden från politikernas förskaffade förmögenheter under de senaste 30 åren och en ny regering som inte är kopplad eller i beroendeställning till dagens styrande partier. 

Och vem kan rädda Libanon?

Ingen från dagens aktörer. 

Landet är bankrutt och varje ekonomisk kollaps kan leda till oönskade resultat - krig. 

TV: Protesterna i Beirut: Expressens reporter förklarar

Kassem Hamadé om två skäl till varför protesterna sker just nu.