Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Lennmor

Dags för kungen att sätta ner foten

Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

När det blåser hårda vindar i Sverige kan vår kung faktiskt fungera som en samlande kraft, skriver Expressens kungliga kommentator Karin Lennmor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det blir lite rörande och lite taffligt när kungen ska uttala sig om turbulensen och de pågående stridigheterna i Svenska Akademien.

Han, Akademiens högste beskyddare, hummar, ser konstigt nog jätteglad ut, gör stora gester och pratar lite osammanhängande om den tråkiga utvecklingen och om att problem är till för att lösas. Ni såg det säkert i alla tv-nyheterna på måndagskvällen. 

Och på frågan från TT om det är dags att reformera Akademien skjuter kungen bara över problemet och svarar:

– Det är upp till Akademien.

Men kom igen nu, kungen! Som vår regent är det faktiskt du som kan sätta ner foten och få ordning på det kulturella kaoset. Hjälp nu kultureliten att städa upp den här byken.

Kungen blir i så fall inte den förste regent som lagt sig i Akademiens arbete. Glöm inte att det var Gustaf III som instiftade denna församling. Men inte nog med det – han bestämde också vilka som skulle sitta på 13 av de 18 stolarna.

När det blåser hårda vindar i Sverige, kan vår kung faktiskt fungera som en samlande kraft! För en gångs skull kan han få utöva lite makt, tycker jag. 

I kriser är en monark nämligen förenande. Kungen har ju faktiskt gjort det förr.

LÄS MER: Danius träffade kungen i en och en halv timme 

 

Jag och min familj drabbades personligen av Estonias förlisning, min bror omkom. Då höll kungen inget tal eller agerade, men han och drottningen fanns på plats under den gemensamma sorgegudstjänsten i Storkyrkan 1994. Det hjälpte kanske inte mig i min sorg, men det kändes faktiskt förenande på något sätt… att vårt kungahus brydde sig och fanns bland oss anhöriga.

Och glöm inte kungens största insats under sina snart 45 år på tronen, ”tsumami-talet” i januari 2005. Det var det mest gripande och känslofyllda talet han någonsin hållit. Ni minns det säkert, när han riktade sig till de anhöriga och pratade känslofyllt om att själv ha mist en pappa, att få växa upp utan en förälder.

Det här var förenande, det är precis så en kung ska agera!

Gör det igen kungen! 

Som beskyddare för Kungliga Svenska Akademien, kan du förena och få ordning på den här röran.