Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Ytterst besvärande för Jimmie Åkesson

Jimmie Åkesson. Foto: VILHELM STOKSTAD/TT
Gustav Kasselstrand. Foto: PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES

Sverigedemokraterna har nu tappat/blivit av med sex riksdagsledamöter. Det är svenskt rekord i modern tid. Ny Demokrati hade det gamla med fyra ledamöter, låt vara med en mindre riksdagsgrupp.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ändå är det ytterst besvärande för Jimmie Åkesson att SD är värre. Ny Demokrati satt bara en mandatperiod i riksdagen. Det hade så kort startsträcka att partiledarna Ian Wachtmeister/Bert Karlsson inte hade någon vidare koll på ledamöternas bakgrund. Många saknade politisk erfarenhet. Det är snarast anmärkningsvärt att det inte blev ännu fler avhopp.

SD är annorlunda. Det är ett ” uråldrigt ” parti jämfört med Nyd. Det har riksdagserfarenhet från 2010. Ändå tvingas partiledningen gång på gång utesluta eller på andra sätt stoppa partimedlemmar och till och med riksdagsledamöter.

Men nu är det ett nytt läge för SD. Detta kan medföra både risker och möjligheter.

I årets val har Jimmie Åkesson för första gången en konkurrent på högerkanten. Alternativ för Sverige. På kort tid har två SD-riksdagsmän – Olle Felten och idag Jeff Ahl – anslutit sig till det nya partiet.

LÄS OCKSÅ: Riksdagsmannen Jeff Ahl går från SD till Alternativ för Sverige 

Ingen av dem lär ses som någon allvarlig förlust av SD-ledningen. De skulle inte ha blivit riksdagskandidater för SD. Knappast någon svensk utanför SD och AfS lär heller känna till dem.

Ändå kan avhoppen vara en signal till andra missnöjda SD-are – till exempel de i riksdagsgruppen som petades från valbar plats på listorna – att det finns alternativ karriärväg.

Blir de tillräckligt många, kan det försämra SD:s valresultat med några procentenheter. Jag tror inte att det nya partiet har någon chans att ta sig igenom riksdagsspärren på fyra procent, men någon eller några procent, kan kanske inte uteslutas. Även om det är svårt att veta om partiet har tillräcklig organisation för att klara en valkampanj och få ut röstsedlar.

Samtidigt kan etableringen faktiskt gynna Sverigedemokraterna. Den bild av ett föga rumsrent och salongsfähigt riksdagsparti, som många väljare fortfarande på goda grunder torde ha av SD, kan försvagas.

LÄS OCKSÅ: Kasselstrand utmanar Åkesson med nytt parti 

Nu är ju inte SD längre värst på högerkanten. Någon dramatisk politisk skillnad finns ändå inte mellan partierna. Alternativ för Sverige har sin bas i SD:s gamla ungdomsförbund som uteslöts.

Partiet vill t ex ha asylstopp , utvisa kriminella invandrare, ta bort bidrag för utländska medborgare. Det är knappast frågor som torde få SD-are att lämna sitt parti.

Nej, det dagens avhoppare, Jeff Ahl, nämnde som skäl för sitt partibyte var inte invandringspolitiken. Det var i stället EU, Nato och att SD blivit ”dörrmatta” för Moderaterna.

Det nya partiet anser att det svenska medlemsskapet i EU är ett hot mot de svenska självständigheten. SD är i och för sig mot EU, men har inte gjort Swexit till någon profilfråga.

Det mest uppseendeväckande kravet för att komma från ett högerpopulistiskt parti tycker jag annars är platt inkomstskatt. Det brukar snarast vara ett nyliberalt krav. Och ytterst kontroversiellt. Det skulle förmodligen betyda att ingen svensk skulle betala mer än de dryga 30 procent som är dagens kommunalskatt. De rikaste och mest välavlönade skulle jubla på väg till banken med ett sånt litet skatteuttag. Men knappast rösta på AfS.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!