Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Wallström kan försöka fortsätta i Palmes spår

Margot Wallström. Foto: LISA MATTISSON EXP / LISA MATTISSON EXP
Olof Palme. Foto: ROGER TILLBERG / STELLA PICTURES ROGER TILLBERG

Margot Wallström torde vara regeringens kanske mest utskällda minister. Och den kanske mest kontroversiella utrikesminister Sverige haft på mången god dag. Inte ens Carl Bildt hade samma konfliktförmåga.

Samtidigt är hon en av regeringens populäraste statsråd. Mer uppskattad av folket än statsministern. Dock inte lika folkkär som hennes trätobroder försvarsministern.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Katalogen av Wallström-kontroverser inleddes redan när hon fick den tjusiga posten i Arvfurstens palats. I regeringsförklaringen meddelades att Sverige avsåg att erkänna staten Palestina. Det skedde utan någon förankring hos oppositionen. Det gjorde förstås också Wallström persona non grata i Israel.

Man kunde redan då ana att hennes ambition var att driva en närmast Palmesk utrikespolitik. När en kritisk bloggare i Saudiarabien dömdes till 10 års fängelse och tusen piskrapp, betecknade hon det som en medeltida straffmetod. Utomlands fick hon beröm för detta träffsäkra uttalande. Också regeringens deklaration att den tänkte driva en feministisk utrikespolitik gav eko långt utanför Sveriges gränser.

Men här hemma verkar inte Saudi-kommentaren ha varit lika uppskattad. I varje fall inte i hennes egen regering. Saudiarabien kallade nämligen hem sin ambassadör i protest. Sverige hade dessutom beslutat att inte förlänga ett militärt samarbetsavtal med landet.

 

Och regeringen försökte och lyckades blidka den saudiska kungafamiljen genom att skicka gamle talmannen Björn von Sydow med ett brev från den svenske kungen. Man kan misstänka att det handlade om en ursäkt, även om det förstås aldrig bekräftats.

Men sen Saudikrisen har Margot Wallström var betydligt mer dämpad. Möjligen därför att hon lyckades med konststycket att samtidigt med att vara hatad av Israel också blev offentligt förödmjukad och fördömd av Arabförbundets utrikesministrar – just för Saudi-uttalandet.

Men Wallström med rötter i Västerbotten lät sig inte knäckas. Det fanns ett mer lockande mål i pipelinen – att få in Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd. Det skulle Olof Palme ha gillat. Och det lyckades.

Men medlen var diskutabla. Samtidigt som regeringen gärna framhäver öppenhet och transparens som  svensk signatur, har det senare avslöjats att  massor med information under  den svenska kampanjen för säkerhetsrådsplatsen hölls hemlig för media och allmänhet .

Man behöver inte vara särskilt konspirativ för att misstänka att åtskilligt fjäsk för diktaturers röster var en förklaring till hemlighetsmakeriet. 

 

Och hittills har inte den utrikespolitiska OS-arenan använts för några minnesvärda svenska  markeringar mot skurkstater. USA vill gärna att säkerhetsrådet ska fördöma den iranska diktaturens brutalitet mot sina egna medborgare. Men Wallström sa i dag att det nog inte var en fråga för säkerhetsrådet.

Däremot har hon på det nya året gjort en markering fullt värdig sin uppenbara idol Olof Palme. I en SvT-intervju meddelade hon att Nato ska avstå från att säga saker som upplevs som press och hot mot Sverige.

Bakgrunden är att Wallström vill att Sverige ska skriva under ett FN-krav om globalt kärnvapenförbud. USA:s Nato-ambassadör tog avstånd. Ett svenskt undertecknande skulle orsaka problem i relationen till Nato.

Bekymrad blev uppenbart också Peter Hultqvist: Viljan att nedrusta får inte äventyra Sveriges internationella samarbete för ökad försvarsförmåga, sa han och tänkte på sitt militära avtal med USA.

Striden mellan Wallström och Hultqvist löstes tills vidare med att FN-avtalet skulle utredas. För säkerhets skull blir inte utredningen klar förrän efter valet.

Så Margot Wallström kan i varje fall till dess försöka fortsätta i Palmes fotspår.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!