Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Varför så svårt att erkänna arbetslösheten, M?

Det finns en självbelåten attityd på den moderata partistämman.Precis som i den socialdemokratiska ledningen före 2006.

Här i Norrköping rabblar statsråd och partisekreterare upp allt de tycker är bättre nu än vid maktskiftet 2006. Och det verkar vara det mesta.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag frågade Anders Borg på presskonferensen efter hans hyllning av den egna regeringens insatser, om det fanns någonting som var sämre nu. Inget rakt svar. Bara något om att det återstod utmaningar. När jag frågade om inte arbetslösheten var högre nu än 2006, fick jag ingen rak bekräftelse på att det är så. Trots att finansministern naturligtvis vet att det är det.

Samma självbedrägeri ägnade sig Socialdemokraterna åt. Allt var bra eller gick åt rätt håll. Att över en halv miljon förtidspensionerats, låtsades man inte om.

Moderaterna har förstås en poäng i att alliansen har minskat förtidspensioneringarna kraftigt. Kanske rentav så mycket att de har rätt i att det totala utanförskapet är mindre nu än 2006. Men lika fullt är det lite futtigt att det är så svårt att erkänna arbetslösheten.

Senaste uppvisningen i den grenen stod partisekreterare Kent Persson för i går. Han talade om att 92 procent av ungdomarna jobbade eller studerade. Alltså bara åtta procent i verklig arbetslöshet. Ungefär samma siffra som i den vuxna befolkningen. Trots att den officiella ungdomsarbetslösheten uppgår till runt 25 procent.

Visst är det en siffra som ifrågasätts, eftersom studenter som söker ett tillfälligt jobb under studietiden hamnar i arbetslöshetsstatistiken. Men Kent Persson ville inte alls erkänna att det också finns studenter som fortsätter att plugga, därför att de inte lyckats få jobb.

Arbetslösheten har inte heller samma tydliga fokus som till exempel skola och brott som är egna profilfrågor på stämman. Det är för övrigt intressant att just dessa politikområden inte utsatts för någon genomgripande omgörning av de nya Moderaterna.

Arbetsrätt, skatter och försvar gjordes ju om rejält av Reinfeldt och Borg. Men skolpolitiken och brottsbekämpningen är ungefär samma som på Bo Lundgrens och Carl Bildts tid.

Det handlar om kunskapsprioritering och tidiga betyg i skolan. I brottsbekämpningen är fortfarande batongpolitiken tydlig. Skärpta straff går fortfarande hem i partiet. Såvida det inte handlar om skurkar som hjälper till att skvallra så att brott blir uppklarade. Såna så kallade kronvittnen ska kanske få lägre straff om M får som de vill. Frågan ska utredas.

Regeringen och M-stämman vill också kartlägga i vilken omfattning tiggeri är organiserat av skrupelfria människor som tar det mesta av tiggarnas pengar. Partiet är berett att i så fall kriminalisera verksamheten, vilket fick brett stöd. Men inte av alla. Den kända riksdagsledamoten Maria Abrahamsson tyckte idén var snudd på osmaklig.