Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Vad Lööf än gör kommer hon framstå som svikare

Efter dagens utspel i regeringsfrågan ser det ut som att Centerledaren Annie Lööf nu är beredd att börja leta recept på hur man tillreder högerskor.

2013 sa hon att hon hellre äter upp sin högra sko än släpper fram Socialdemokraterna. 

Det uttalandet har hon inte backat från förrän nu. Kanske.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I en DN-intervju ställer hon nu en rad krav för att låta Stefan Löfven bli statsminister.

”Accepterar de kraven är vi villiga att överväga att släppa fram Stefan Löfven”. 

Smaklig måltid, Annie!

Det är tuffa villkor som ställs. Så tuffa att Socialdemokraterna i varje normalt läge skulle förkasta dem.

Till exempel: 

Lägre ingångslöner för nyanlända. 

Reformerade turordningsregler och liberalare arbetsrätt. Centern vill ju till exempel att företag med upp till 50 anställda ska slippa LAS helt. Inte gamle Metallbasens favoritförslag direkt.

Friare hyressättning. 

Säkra valfriheten i välfärden. 

Det sista skulle kunna leda till öppen konflikt med Vänsterpartiet om S skulle gå med på Centerns generösa krav på vinster i välfärden.

Villkoren kan låta tuffa, men behöver inte vara det. I början av intervjun säger Lööf att hon tror att det är osannolikt att vi skulle släppa igenom Stefan Löfven i statsministeromröstningen.

Men lite senare att om hennes krav accepteras, så är vi villiga att överväga att göra det.

Och i slutet av intervjun kommer en ren öppning för Stefan Löfven. Då säger Centerledaren:

”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med S inför statsministeromröstningen. Vi presenterar våra krav med politiska reformer. Det svar som S kommer att ge oss , kommer vi att bedöma och då avgöra i ett senare skede hur vi ställer oss.”

Det är i och för sig inte lätt att tolka vad hon menar. Men eftersom hon inte tänker ge sig in i några förhandlingar före omröstningen, betyder det rimligen att det inte krävs några exakta svar på kraven. Lite lagom allmänt hållna men som Lööf med välvilja och önsketänkande kan anse räcka för att rösta gult.

Det finns förstås solklara taktiska bevekelsegrunder bakom hennes utspel. Hon har genom rader av uttalanden och handlingar kommit att framstå som regeringskrisens värsta Nej-sägare. C har både röstat för avsättning av Stefan Löfven som statsminister och fällt den som i valrörelsen var hennes statsministerkandidat  - Ulf Kristersson.

Nu har hon trycket på sig för att framstå som åtminstone en aning konstruktiv.

Ändå står hon inför ett klassiskt pest- eller koleraval. Vad hon än gör kommer hon att framstå som svikare av många väljare. Släpper Centern fram en S-regering samtidigt som partiet har stoppat en borgerlig regering, kommer det att för lång tid framåt framstå som opålitligt för så kallade allmänborgerliga väljare. Risken för att väljarna straffar henne måste i ett historiskt perspektiv framstå som betydlig. Efter partiets budgetsamarbete 1994-98 med Göran Persson gjorde Centern sitt hittills sämsta val i modern tid med bara 5,1 procent 1998.

Å andra sidan om Annie Lööf i förlängningen av eventuella Nej-röster till Stefan Löfven skulle ändra sig och släppa fram Ulf Kristerson och kunna beskyllas för att ge SD något slags inflytande, så vore hennes liberala gloria bortblåst.