Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Tiden efter valet är en katastrof för Kristersson

Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL /IBL IBL BILDBYRÅ

För Moderatledaren Ulf Kristersson har hösten varit katastrofal. Hans parti backade mest av alla partier i valet. Och trenden bara fortsätter. Sen valet har M tappat mest i hård konkurrens med L och KD. Det lär inte vara någon tröst för M-ledaren att det enda alliansparti som ökat är Centern. Möjligen i så fall att ökningen är statistiskt försumbar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om alliansen spricker nästa onsdag så är det en redan ytterst sargad sådan. På andra sidan är läget ljusare. S har ökat sen valet även om ökningen tycks ha avstannat. Jämfört med oktober backar nu Stefan Löfvens parti.

Men också de rödgröna har uppenbara problem. Där finns ett av svensk politiks två krispartier – MP. Intresset för ett nyval torde vara obefintligt hos de Gröna. Ett sånt skulle tveklöst kunna slå ut partiet ur riksdan. Det anses ha klarat sig kvar i riksdan tack vare stödröster. Att Socialdemokrater eller Vänsterpartiet skulle upprepa den manövern är föga troligt, när MP på flera håll till exempel i Stockholms kommun och landsting bytt sida och börjat samarbeta med de borgerliga.

Men mest prekärt är läget för Liberalerna. De ligger sist hos Demoskop med bara 4,1 procent. Och inför ett för partiet dramatiskt vägval. Partisekreteraren Maria Arnholm uppges resa runt i L-distrikten för att få stöd för att partiet ska kunna gå in i regering med Socialdemokraterna. I partiets riksdagsgrupp finns ett betydande motstånd mot såna planer. På goda grunder. Småpartier som går in i regeringskoalitioner brukar nästan alltid förlora på det. Det gäller till och med om det sker i en koalition med partier som står ganska nära politiskt.

En Liberal övergång till den röda sidan skulle mycket väl utifrån nuvarande opinionsläge kunna bli dödsstöten för partiet. Det är svårt att se såna planer som annat än ett sätt för partiledaren att rädda sig själv från förestående avsättning. Det torde även gälla partisekreteraren. Om Liberalerna får ingå i regering torde i varje fall petningen av de två fördröjas.

Centern har ett betydligt gynnsammare läge. Den har inte tappat sen valet, trots att Annie Lööf ju utåt har agerat ungefär som Jan Björklund. Dvs i ett sonderingsskede meddelat Ulf Kristersson att de tänker försöka stoppa en eventuell M-KD regering. Och av allt att döma kommer att rösta mot en sådan ministär på onsdag.

Skillnaden kan vara  att Liberalernas väljare har en tydligare borgerlig identitet än Centerns.

Samtidigt står Centerledaren till höger om Björklund. En eventuell övergång till de rödgröna skulle därmed kunna uppfattas som ett ännu större svek bland borgerliga väljare än om Björklund gör det. Annie Lööf har dessutom låst sig med alla sina ultimativa uttalanden på ett sätt som riskerar att bädda för svikna vallöften. Hon har tidigare sagt att hon hellre äter upp sin högra sko än agerar stödhjul till S. Frågan är om inte den sega rätten redan nu bör börja tillagas, eftersom högersko á la Lööf mycket väl kan bli ett inslag på Centerledarens julbord.

Så långt de partier som på något sätt ingår i regeringspusslet. Men det är inget sånt som är höstens segrare. Det är inte direkt oväntat SD som sen valet ökat med 3,6 procent. Det är en tydlig indikation på att ett nyval på inget sätt skulle eliminera partiets vågmästarroll i Sverige och därmed inte lösa några som helst av dagens problem.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!