K-G Bergström
Men just den här hösten har gamla sanningar ställts på ända. I en regeringskris har talmannen i varje fall en viss makt. Det är han som ska försöka få till en ny regering. Fram till nu var det en relativt okomplicerad uppgift. Ingen tidigare hade misslyckats med att få stöd för sin statsministerkandidat. Det bottenrekordet har redan Andreas Norlén erövrat. Hans första förslag med Ulf Kristersson stoppades av en majoritet. Nu ser han ut att vara på väg mot sitt andra nederlag.
I dag meddelade han att han föreslår Stefan Löfven till ny statsminister för en S+MP-regering. Omröstningen sker på fredag och för andra gången i höst kommer av allt att döma Löfven att sakna erforderligt stöd.
Det betyder två misslyckanden också för talmannen. Andreas Norlén befinner sig i ett dilemma. För att sätta press på partiledarna genom att se till att hotet om nyval rycker närmare tvingas han i realiteten lägga fram statsministerförslag som är chanslösa. Det gällde Ulf Kristersson såväl som nu Löfven. Men eftersom det först blir riktigt skarpt läge (nyval) om han misslyckas fyra gånger, måste talmannen påskynda resan dit, trots att han själv anser att ett extra val vore ett misslyckande. Dessutom kan det i varje fall i teorin innebära en risk för honom själv. Resultatet av ett nyval skulle ju innebära att också hans jobb skulle prövas igen. Även om det troligaste är att den majoritet som valde honom i höstas skulle bestå efter ett extra val.
Efter det troliga nederlaget för Löfven i övermorgon, får talmannen en ännu större politisk roll än hittills. Fram till nu har hans val av regeringsbildare varit självklara. Men när ledarna för de två största partierna har förlorat är inget givet längre. Annie Lööf vore förstås ett tänkbart alternativ. Men hon fick ju uppdraget att sondera och misslyckades. Hon har dessutom bara 8,5 procent av rösterna, så det vore rätt meningslöst.
En annan långt starkare möjlighet vore förstås att Norlén ber S+M bilda regering. Men det lär knappast vara realistiskt förrän tidigast inför en desperat fjärde omröstning, om ens då.
Följaktligen blir talmannens val av kandidat i tredje omröstningen kanske helt avgörande för utgången. Det logiska vore att be Ulf Kristersson försöka igen. Han kan ju inte gärna ge Löfven två chanser i rad. Men en sån omröstning har inte det tryck över sig som en fjärde får, eftersom den automatiskt kan leda till nyval. Det logiska vore därför att Kristersson skulle förlora igen. Det borde vara svårt för Annie Lööf att backa från det heligaste av alla hennes ultimativa löften – att hålla SD utanför inflytande – utan kniv på strupen som en akut nyvalsrisk innebär. Men säker kan ingen vara. Jag tycker inte att hon avvisade en omsvängning särskilt eftertryckligt på sin senaste presskonferens.
Om Kristersson faller i den tredje omröstningen, får rimligen Löfven sista chansen, vilket skulle ge honom en klar fördel. Om uppdraget skulle innebära att bilda en S+M-regering skulle han kunna säga nej och i stället utgå från att Annie Lööf i en fjärde omgång gör vad hon inte ville i den andra omröstningen – släppa fram en S-regering.