Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Talmannen behöver övernaturliga krafter

Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Annie Lööf vägrar ingå i en S-ledd regeringFoto: ANDERS WIKLUND/TT
Löfven vill bilda en regering med brett stöd utan blockpolitikens låsningarFoto: ANDERS WIKLUND/TT

Mitt i all röra fick väljarna uppleva ett historiskt beslut. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För första gången röstades en statsminister bort av en majoritet i riksdagen. Med stor övervikt, 204 mot 142, avsattes Stefan Löfven som statsminister. Nu får han nöja sig med att leda en så kallad övergångsregering.

Att S+MP-regeringen får gå är i ett avseende logiskt. De två regeringspartierna har inte ens en tredjedel av rösterna i riksdagen. Valet innebar ett tydligt bakslag för S och MP. Det är dessutom nästan inga väljare som har den regeringen som sitt favoritalternativ. I SVT:s vallokalsundersökning (Valu) fick det bara två procents stöd.

 

 

Men samtidigt är det rödgröna regeringsunderlaget, där också V ingår, ett mandat starkare än alliansen. Det är bara med SD som alliansen är starkast.

Den styrkan har i och för sig redan demonstrerats i både val av borgerlig talman och nu avsättning av statsministern. Frågan är ändå om framgångarna stannar där.

 

Stefan Löfven såg inte särskilt nedslagen ut trots sitt historiska nederlag. Jag står till förfogande som statsminister igen, var det omedelbara beskedet efter förlusten. Han vill bilda en regering med brett stöd utan blockpolitikens låsningar.

Det är en naturlig socialdemokratisk inställning. Blockpolitikens död innebär nämligen evig socialdemokratisk regering.

Ändå är det långt ifrån självklart att en sån regering kan bildas. I varje fall om Löfven har tänkt sig att Annie Lööf ska ingå. Hon och Löfven har ställt oförenliga ultimatum om hur en sån ska se ut. Centerledaren vägrar ingå i en S-ledd regering. Löfven anser det självklart att det är S som ska leda en sån regering, eftersom hans parti är störst.

 

 

På torsdag startar den nye talmannen arbetet med att ge Sverige en ny regering. Han har hittills undvikit att svara på två viktiga frågor:

Vem ska först få chansen att bilda regering?

Ska en förutsättning för en ny regering vara att den i förväg har garantier för att få igenom sin budget?

Den första frågan borde vara enklast. All logik pekar mot Ulf Kristersson som första statsministerkandidat. Att låta den som nyss avsatts som regeringschef få första tjing vore närmast utmanande mot den majoritet som röstat bort honom.

Den andra frågan är central men knepigare. Förre talmannen, Per Westerberg (M), hade kravet att den nya regeringen 2014 skulle få igenom sin budget. Ändå misslyckades Stefan Löfven med det då. Det torde ha varit en kombination av önsketänkande från Löfven och godtrogenhet från Westerberg som banade väg för det misslyckandet.

 

 

Den här gången är alla medvetna om att en budget inte är osårbar i det nya politiska landskapet. Men det gör också Ulf Kristerssons regeringsalternativ ytterst bräckligt. C och L kräver att en sådan regering vet att budgeten kan gå igenom utan stöd från SD.

Det förutsätter en uppgörelse med S. En sån har Stefan Löfven kategoriskt avvisat. S kommer aldrig att bli ett stödparti till en alliansregering var det kärva besked han upprepade i dag.

Nye talmannens utgångsläge är därmed minst sagt besvärligt. På sin första presskonferens sa han sig vara talman och inte trollkarl. Det kanske är synd. För det verkar behövas övernaturliga krafter för att lösa regeringsknutarna.