K-G Bergström
Det vill säga olycka är förstås alldeles för milt för att beskriva Anna Kinberg Batras och partisekreterare Tomas Tobés misstag. Olycka ger intrycket av något som drabbar en utan att man kan rå för det. M-ledarens besked om förhållandet till SD måste ha varit resultatet av noggrant politiskt övervägande. Tobés oaktsamhet med bonuspoäng är det svårt att hitta något ursäktligt för överhuvudtaget.
Partisekreteraren har suttit i riksdagen sen 2006. Han har alltså haft många år på sig att lära sig riksdagens regler för tjänsteresor och hur bonuspoängen från dem får användas och framför allt inte användas. Med tanke på hur många politiker som genom åren trillat dit för sammanblandning av offentliga medel och privata utgifter, borde en av de högsta politikerna i det som tills nyligen var landets näst största parti, vara en av de sista som skulle göra ett sånt misstag.
Anna Kinberg Batras kommentar om att det var olämpligt, var hon förstås också tvungen att säga. Trots att hon som chef därmed offentligt kritiserade sin närmast underordnade. Men inte ens för en partiledare finns det något utrymme för att försvara uppenbara regelbrott som lett till privat gynnande. Att hon sen ändå säger sig ha förtroende för honom är formulär 1 A.
Visst har Tobé ägnat sig åt snabb krishantering genom att vända sig både till arbetsgivaren och Skatteverket och begära korrigering. Men skadan var redan skedd. Såna här affärer, hur små och obetydliga de än må uppfattas, är en för mycket. Riksdagsledamöter har så generösa villkor att det säger något om personen i fråga, om man ändå försöker utnyttja systemet för egen vinning. Problemet för Tobé och AKB är att det också stänker på andra politiker. Det göder dem som misstror politiker.
För Tobé själv kommer gamle Sahlin-avslöjaren Leif Brännströms nya avslöjande ytterst olägligt. Hans egen partiledare är i blåsväder liksom förstås också han själv. Partiet befinner sig i kris. Båda har huvudansvaret för de usla opinionssiffrorna. I ett läge när moderata profilfrågor som lag och ordning och försvar dominerar debatten borde M vara större än nånsin. Att ha tappat 6-7 procentenheter sen valet är närmast osannolikt.
Om raset fortsätter under våren borde det vara närmast ofrånkomligt med något offer i partitoppen. Det rimligaste borde vara att partiledaren får gå. Men politiken är inte alltid logisk. Om inte partiet känner sig berett att peta Kinberg Batra före valet så kan det inte uteslutas att Tobé offras i stället. Det är lite grand av partisekreterarens otacksamma roll att ibland klä skott för partiledarens misstag. Här är Tobé uppenbart i högsta grad dessutom delansvarig för kursomläggningen och nu till råga på allt avslöjad som oaktsam med riksdagens SJ-kort.