Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Stefan Löfven hade maximal otur med timingen av mötet

Risken för Stefan Löfven är att vad folk kommer att minnas är bara det misslyckade försöket att stoppa ståltullarna, skriver K-G Bergström.Foto: AXEL ÖBERG
Foto: AXEL ÖBERG

Stefan Löfven hade maximal otur med timingen av mötet med Donald Trump.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han blev den förste regeringschef som träffade Trump efter dennes utspel om 25 procents tullar på stål. Han fick den tunga bördan att försöka blidka den amerikanske presidenten och försöka få honom att ändra sig. Som mötet har beskrivits i förväg var det Löfvens uppgift att närmast stoppa ett hotande handelskrig.

Efter den gemensamma presskonferensen kan vi nu konstatera att Löfven misslyckades. Inga signaler till Europa om lägre tullar än 25 procent. Tvärtom hård attack: EU har inte behandlat oss väl. Det europeiska hotet om strafftullar på jeans, whisky och motorcyklar från USA viftades undan med ett mycket tyngre amerikanskt hot: 25 procent på europeiska bilar.

 

LÄS MER: Donald Trump till Stefan Löfven: ”Ni har problem med invandring” 

 

Mötet ledde snarare till att konfliktnivån steg än sjönk. Utrikeshandelsminister Ann Linde talade i Agenda i söndags om vad biltullar skulle kunna betyda för Sverige. Vårt land exporterar stål till USA för fyra miljarder kronor. Bil- och lastbilsexporten är värd 21 miljarder. En 25-procentig biltull vore förödande för svensk och europeisk bilindustri.

Nu finns det inte skäl att klandra Stefan Löfven för misslyckandet att stoppa ståltullarna eller åtminstone sänka dem. Det var naivt att tro att Trump skulle ha en sån respekt för ledaren för en lilleputtnation som Sverige ju är i amerikansk jämförelse att han skulle svika löften till en viktig väljarbas som industriarbetarna i rostbältet.

Man fick inte intrycket att Stefan Löfven precis kämpat för att övertyga Donald Trump.Foto: AXEL ÖBERG

Men man fick inte heller intrycket att Löfven precis kämpat för att övertyga Trump, även om han sa sig vara övertygad om att höjda tullar skadar oss alla i det långa loppet.

Visst var den amerikanske presidenten generös med beröm till både Stefan Löfven (”a wonderful prime minister”) och Sverige (”a great country”) men det är närmast försäljarjargong från en president som fortfarande känns mer som affärsman än politiker. Och det är inte givet att det ens gynnar Stefan Löfven. De flesta svenskar tycker illa om den amerikanske presidenten. Att denne oomtyckte person sen höjer Löfven till skyarna kan vara närmast kontraproduktivt.

 

LÄS MER: Så var Stefan Löfvens möte med Donald Trump i Vita huset 

 

För den svenske statsministern hade det varit mycket bättre att få genomföra besöket i Washington i ett lugnare politiskt läge. Då hade förväntningarna och risken för besvikelse varit betydligt mindre.

Jag har bevakat ett antal svenska statsministerbesök i stora länder. Carl Bildts möte med George Bush 1992 och hans besök i Moskva och träff med Boris Jeltsin. Jag var med Göran Persson både i Indien och Kina. De flesta av dessa möten gick hyggligt. Det krävs ingen politisk superkompetens för att klara sig helskinnad. Ändå kan det gå snett. Det fick Göran Persson erfara under sin kinesiska resa. Mötena med de kinesiska ledarna gick hyggligt. Men det var ett möte med svenska affärsmän som gjorde resan till en halv katastrof. Persson uppfattades inför dessa hylla den politiska stabiliteten i Kina. Det ledde till missförtroendeförklaring från oppositionen och även om Persson vann den, var ändå skadan skedd.

För Löfven är inte USA-besöket i närheten av Perssons fadäs. Men risken för honom är att vad folk kommer att minnas är bara det misslyckade försöket att stoppa ståltullarna. Och i värsta fall att risken för handelskrig möjligen ökade.