K-G Bergström
Här slås Sveriges EU-positioner fast. Idag handlade det om vilka klimatmål EU bör ha fram till 2030. Statsministern kom till mötet med regeringens tuffa klimatkrav. Minskade utsläpp med 50 procent, 40 procent förnybar energi och 30 procent energieffektivisering.
Det är ambitiösare än vad EU-kommissionen vill. Den har nöjt sig med 40, 27 och 30 procent.
Men den stora skrällen var att ”mästerförhandlaren” Stefan Löfven inför EU-nämnden samtidigt hade med sig ett förslag som var detsamma som EU-kommissionens mindre ambitiösa mål. När det utspelet gjordes var plötsligt SD berett att stödja regeringen. I så fall hade regeringen fått majoritet.
Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt var kritisk till Löfvens kompromissalternativ. Till TT sa han att det är ungefär som att begära högre lön men samtidigt säga att man kan acceptera en lägre. Då lär man få den lägre.
Jonas Sjöstedt drev igenom en ajournering av mötet. Och när det återupptogs och Sjöstedt uppenbarligen hade talat Löfven till rätta, så återgick statsministern till den ursprungliga regeringslinjen. Då drog SD tillbaka sitt stöd och anslöt sig till alliansen som hade något ambitiösare krav än EU-kommissionen, men lägre än regeringens. Därmed tvingas Stefan Löfven i morgon åka till EU:s toppmöte och företräda den borgerliga klimatpolitiken. En riktig nesa för den nye statsministern.
Flera slutsatser kan dras av kalabaliken i EU-nämnden. Det är det första men med säkerhet inte det sista exemplet på vilken svag parlamentarisk ställning den lilla S-MP regeringen har. För det andra är det uppenbart att Stefan Löfven är en medelmåttig politisk förhandlare. Det har framgått redan under budgetprocessen, där Socialdemokraterna trots sin överlägsna styrka i regeringen tvingats göra betydande eftergifter till MP men kanske framför allt till V.
Dagens prestigeförlust för S-ledaren är nog ett övertydligt bevis på hur olika rollerna är i fackföreningsrörelsen och i politiken. Han verkar ännu inte ha snappat skillnaden. Dessutom framstod han som illa förberedd.
För det tredje visar turerna i dag att SD precis som under förra mandatperioden är tämligen hållningslöst. Idag intog partiet uppenbart två positioner på samma möte. Men gemensamt var att partiet satsade på att stödja det minst ambitiösa klimatmål som kunde få majoritet. Och sist kan man konstatera att alliansen inte har en lika tuff klimatpolitik som de rödgröna. Det var i och för sig ingen överraskning.
Dagens egentliga segrare tycks vänsterledaren Jonas Sjöstedt ha varit. Det var av allt att döma han som fick Löfven att avstå från att driva den minst ambitiösa klimatpositionen tillsammans med Sverigedemokraterna.