Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Samhället borde
ha varit förberett

Aldrig tidigare i modern tid torde en S-kongress ha haft en så dramatisk och tragisk upptakt som årets.

Den inleddes med en tyst minut för att hedra Stockholmsattentatets offer.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kongressens givne huvudperson statsministern och S-ledaren Stefan Löfven dök inte upp första dagen. Han ställde in både inledningstal och presskonferens, men skickade en videohälsning. Det återstår att se om han anländer i morgon, när han ska väljas om till partiordförande.

Hittills har Stefan Löfven hanterat attentatet professionellt. Han har gjort och sagt vad man kan förvänta sig av statsministrar i sådana här lägen. Uttryckt medkänsla med offrens anhöriga, framträtt som representant för landet snarare än för partiet och gett tydligt stöd till polisen och berörda myndigheter. Och han har fördömt det bestialiska dådet.

Men det är polisen som förtjänar mest beröm.

Mördarjakten förefaller att ha varit framgångsrik. Ändå visar Drottninggatemassakern på brister i samhällets beredskap. Trots att varningar sannerligen inte har saknats.

 

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det är möjligt för vem som helst att köra en tung lastbil på ett redan dokumenterat terroriststråk. Jag förstår att affärer längs gatan behöver leveranser via lastbil, men är det verkligen inte möjligt att ha lastbilshinder, som bara nyttotrafiken kan ”låsa upp”.

En annan sårbarhet visade sig i kommunikationssystemet. Mobiltrafiken sviktade. När jag försökte få tag i min dotter strax efter morden, fungerade inte hennes mobiltelefon. När hon försökte ringa mig fungerade inte min mobil. Gudskelov hade vi inte gjort oss av med den fasta telefonen. Den fungerade.

 

En tredje är lokaltrafiken. I Bromma träffade jag en dam som berättade att hon promenerat ända från Fjällgatan på Söder till Västerort. Antar att det var en promenad på uppåt en mil. Men det fanns inget alternativ. Lokaltrafiken var stoppad.

I och för sig av högst legitima skäl, men jag har ändå lite svårt att förstå att ansvariga myndigheter inte kunnat fundera ut logistiklösningar på en så pass förutsägbar händelse som ett attentat på Drottninggatan.

Det är ju bara sju år sen en självmordsbombare var nära att åstadkomma en liknande massaker på samma gata. Sedan dess har Nice, Berlin och London drabbats.

 

Samtidigt kan man konstatera att i krissituationer där samhällets beredskap sviktar, så visar vanliga människor sina bästa sidor. Rapporter om hur folk ställt upp för varandra under gårdagen måste värma även de mest frusna hjärtan.

Massakern kommer rimligen att påverka S-kongressen och svensk inrikespolitik. Jag skulle bli mycket förvånad om det inte skulle resultera i en mer avslagen kongress. Det var upplagt för rejäl strid om Socialdemokraternas restriktiva migrationspolitik. Både tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad familjeåterförening ifrågasätts av åtskilliga i partiet. Dessa kommer att få svårare att få gehör nu.

Dessvärre tror jag att en annan sorglig konsekvens av blir ökad främlingsfientlighet. Risken är uppenbar att det blir Sverigedemokraterna som blir de politiska vinnarna på attentatet.