Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Panik tycks ha utbrutit i Miljöpartiets ledning

<p>Språkrören tycks ha återvänt till det ide de tillbringade större delen av förra veckan i. Den som nu styr partiet utåt tycks vara den avgående partisekreteraren Anders Wallner, skriver K-G Bergström.<br></p>Foto: Lisa Mattisson

Panik tycks ha utbrutit i Miljöpartiets ledning. Man ställde in ett planerat internt möte med partiets centrala och regionala ledningar. Anledningen ska ha varit att åtminstone en redaktion fått tag i själva kallelsen till mötet och därmed koderna till telefonmötet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Visst kan det låta som ett acceptabelt skäl till att ställa in och se över säkerhetsrutinerna. Men ändå inte. Om uppgiften stämmer betyder det att det i partiet finns en läcka. Det är inget ovanligt. Såna förekommer i alla partier. Att de just nu uppträder i Krispartiet de gröna är inget att förvånas över. Snarare att läckorna och kraven på partiledningens avgång inte är ännu fler.

Jag har svårt att se att partiet vinner något på att ställa in mötet. Läckorna lär knappast tätas av det, så länge man inte börjar stänga av välplacerade miljöpartister. För det är ju inte direkt suppleanter i någon obetydlig lokal nämnd som har så känsliga uppgifter som nu påstås ha läckts ut. Medieintresset för mötet, när det än blir av, lär bara öka ytterligare efter en så drastisk åtgärd som partiledningen vidtog i dag.

Annars tycks språkrören ha återvänt till det ide de tillbringade större delen av förra veckan i. Den som nu styr partiet utåt tycks vara den avgående partisekreteraren Anders Wallner. I dag, söndag, uppträder han i Agenda. Tidigare skrev han tillsammans med en MP-kollega en debattartikel i SvD. Där försöker de rentvå partiet från extrema eller islamistiska agendor. Ingen har kunnat framföra några exempel på såna som fått fäste i MP, hävdar de.

Men den liberale Per T Ohlsson smular i Sydsvenska Dagbladet sönder det argumentet.

”När det gäller demokrati och alla människors värde finns inget tydligare lackmustest än Förintelsen. Den som sviktar i sin hållning till den största förbrytelsen i mänsklighetens historia bör med rätta betraktas som demokratiskt opålitlig."

Han syftar förstås på Mehmet Kaplans jämförelse av Israels behandling av palestinier med Nazi-Tyskland på 1930-talet. Att Förintelsen framför allt väl inträffade på 1940-talet räcker inte som ursäkt för Kaplan. Hitler uppträdde ju inte direkt som någon judevän före andra världskriget heller.

Ohlsson avslutar med den förintande slutsatsen: Anledningen till Kaplans olämplighet var, ytterst, att han inte klarade lackmustestet.

Per T Ohlsson påminner också om att även Åsa Romson svajat om Förintelsen, när hon i fjol jämförde flyktingtragedierna på Medelhavet med Auschwitz.

Om synen på Förintelsen och judar skriver förstås MP:s partisekreterare inget. Däremot nämner han att andra partier minsann haft riksdagsledamöter som uttryckt sig oförsvarligt och haft diskutabla kopplingar. Till exempel M som under förra mandatperioden hade en ledamot som var vice ordförande i Federation of Islamic organisations in Europe, vars moderorganisation enligt Wallner är Muslimska brödraskapet. Det är en berättigad kritik. Den ledamoten kom undan alldeles för lindrigt. Men det ursäktar på inget vis den före detta bostadsministerns extrema uttalanden och möten. Till exempel när han som riksdagsledamot bjöd in en ökänd islamist och antisemit till riksdagen.

Så länge inte MP-ledningen förmår sig till ett totalt avståndstagande från de delarna av Kaplans gärning, lär partiet få finna sig i att misstros.