Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Ola Ullsten var tveklöst Socialdemokraternas favorit

Folkpartiets ledare Ola Ullsten var Sveriges statsminister mellan oktober 1978 och oktober 1979. Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN

Ola Ullsten torde vara den minst kände statsminister Sverige har haft under efterkrigstiden. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det beror knappast på usla historiekunskaper hos den yngre generationen. Snarare på att han är den regeringschef efter andra världskriget som suttit kortast tid på posten – ett knappt år. Han ledde dessutom den svagaste ministär Sverige haft i mannaminne. Folkpartiet fick 11,06 procent av rösterna i 1976 års val.

Han blev regeringschef sen Thorbjörn Fälldin efter två år lämnade den borgerliga trepartiregeringen. De flesta räknade nog med att de två återstående regeringspartierna – Moderaterna och Folkpartiet – skulle bilda regering tillsammans. De hade tillsammans bildat front mot Fälldins kärnkraftskritiska politik. Men Ola Ullsten ville inte regera med moderatledaren. På den tiden fanns långt större liberal misstro mot Moderaterna än i dag. Liberala Expressen angav tonen med en löpsedel med texten ”Spola Bohman”.

Det skedde också. Och tack vare att Socialdemokraterna la ner sina röster så kunde Ullsten tillträda.

 

LÄS MER: Ola Ullsten är död – den tidigare statsministern blev 86 år 

 

Till en början gick det bra. Opinionssiffrorna sköt i höjden. Men ju närmare 1979 års val kom, desto svagare framstod den lilla regeringen. Men valresultatet blev absolut ingen katastrof. FP backade från 11,06 till 10,6 procent.

Olla Ullsten blev regeringschef sen Thorbjörn Fälldin efter två år lämnade den borgerliga trepartiregeringen 1978. Foto: LEIF R JANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Men att inleda en ny mandatperiod med en så svag regering var förstås inte realistiskt. Det blev en ny borgerlig trepartiregering med Thorbjörn Fälldin tillbaka som statsminister. Men Ola Ullsten fick den tjusiga utrikesministerposten som tröst.

Ola Ullsten var tveklöst Socialdemokraternas favorit bland de borgerliga partiledarna. Men bland sina egna förlorade han alltmer förtroendet. 1982 års val blev det sämsta för Folkpartiet dittills. Bara 5,9 procent och året därpå avgick Ullsten efter omfattande internt missnöje. Det lär inte ens den S-vänligaste liberal ha sörjt över. Bengt Westerberg mer än fördubblade partiets röstetal i nästa val med sina 14,2 procent.

Omdömena från aktiva folkpartister som jobbade med Ullsten är hårda. Hans företrädare som partiledare var Per Ahlmark och i sina memoarer sågar han Ullsten:

”Han passade minst av allt för uppdraget. Han var en totalt glanslös talare och en påtagligt ojämn men nästan alltid svag debattör. Dessutom likgiltig för ideologiska och principiella spörsmål.”

En förklaring till sågningen kan man ana var att Ahlmark var långt mer kritisk till Socialdemokraterna än Ullsten.

 

Men inte heller Lars Leijonborg höjer honom till skyarna, trots att Leijonborg själv inte alltid uteslöt regeringssamarbete mellan FP och S. Hans främsta invändning mot Ullsten är att han saknade energi. ”Ullstens ledarskap var starkt i början och under bildandet av fp-regeringen men när svårigheterna tornade upp sig verkade han på något sätt tappa sugen”, skriver Leijonborg i sina färska memoarer.

Jag är övertygad om att socialdemokratiska partiledare skulle beskriva Ullsten i långt positivare ordalag. Kanske också  en och annan klassisk socialliberal som fortfarande ser S som en naturligare samarbetspartner än Moderaterna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!