Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Mest oväntade och sensationella beslutet

KD:s beslut att lämna DÖ är ett av de mest oväntade och sensationella politiska beslut jag upplevt under trettio år som politisk bevakare. Väldigt få utomstående bedömare, om ens någon, lär ha trott det i förväg. Så sent som igår när rikstinget startade var det bara nio av 26 partidistrikt som var öppet emot Decemberöverenskommelsen.

För partistyrelsen och större delen av partiledningen var det ett förkrossande nederlag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag skrev avsiktligt för större delen av partiledningen. Därför att jag inte vet vad Ebba Busch Thor egentligen tycker. Utifrån sitt agerande är det i och för sig ett nesligt nederlag. Hon ställde upp för DÖ men utan det engagemang som hade krävts för att det skulle ha en chans att vinna. På presskonferensen igår uppträdde hon så defaitistiskt att man kunde misstänka att hon egentligen ville att den egna linjen skulle förlora. I debatten idag försökte hon agera mer beslutsamt utan att lyckas. Försvaret för DÖ kändes halvhjärtat. Det var egentligen bara Jacob Forssmed som agerade kraftfullt.

Men även om Busch Thor innerst inne skulle glädas åt resultatet, har hon bidragit till att skapa osäkerhet. Hon sa själv i debatten att om DÖ faller skapas just osäkerhet.

Problemet är att ingen vet vilka konsekvenserna blir. En omedelbar sådan blir att den moderata partiledningen kan andas ut. Efter Anna Kinberg Batras konstaterande ikväll att DÖ upphävts, borde det inte bli någon DÖ-strid på den moderata stämman i nästa vecka.

Några problem att få igenom budgeten lär inte regeringen få, trots KD-beslutet. Det finns inget gemensamt borgerligt budgetalternativ som SD kan rösta på den här gången.

Men osäkerheten har ökat. Om alliansen väljer att lägga ett gemensamt budgetförslag, 2016 eller 17 t ex så är regeringen rökt. Det är möjligt att statsministern försöker sig på en favorit i repris – och utlyser ännu ett nyval. Men jag tvivlar. Det är ju egentligen bara SD som har opinionssiffror som uppmuntrar till såna äventyrligheter.

Snarare är det väl troligt att Stefan Löfven gör förnyade försök att spräcka Alliansen med inviter om blocköverskridande uppgörelser. Nu blir det lättare, eftersom han inte har samma tryck att ha med sig V i budgetunderlaget.

För de borgerliga är inte problemen över. Ett skäl till att de ingick överenskommelsen var ju att den skulle ge en eventuell Alliansregering 2018 samma budgetskydd som S+Mp har nu. Om Alliansen skulle få fler röster 2018 än de tre rödgröna partierna kan den ändå inte i det nya läget vara säker på att få igenom sina budgetar. De rödgröna kommer ju tillsammans med SD att vara större. Det är ingen tvekan om att SD vore berett att fälla också borgerliga budgetar.

SD vädrar förstås redan morgonluft. Partiet kommer att väcka misstroendeförklaring mot finansministern , men det är utsiktslöst. Inte ens KD ställer sig bakom det kravet.

För KD finns både risker och chanser. Den stora risken är att det parti som pratar mest av alla om etik, är det parti som bröt ett ingånget avtal. Men samtidigt kan partiets dragningskraft öka . DÖ har ju varit impopulär hos många moderata väljare. Det kan inte uteslutas att dessa belönar KD. Kanske inte heller att en och annan f d moderatväljare hos SD tycker att KD känns som ett mer anständigt val.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!