Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

"Mästerförhandlaren" lyckades reta upp V

Sjöstedt och Löfven.

Det är ju bra att vi får en statsminister med sån förhandlingsvana. Ungefär så sa Marita Ulvskog på partiets valvaka om Stefan Löfven. Hon ansåg uppenbart att det röriga parlamentariska läge som väljarna lagat till, fordrade en superförhandlare som en före detta Metallbas.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men redan första dagen av kontakter och sonderingar med tänkbara koalitionspartner lyckades ”mästerförhandlaren” reta upp ett av sina stödpartier. En ”prestation ” som får en att undra om det kanske i politiken ställs andra krav på förhandlingsförmåga än på arbetsmarknaden. Jonas Sjöstedt var uppenbart rasande men också ytterst besviken på Löfven, som utan krusiduller meddelade att han inte ville ha Vänsterpartiet med i sin regering.

Sjöstedt ansåg sig ha sträckt ut handen till Löfven. Men S-ledaren avvisade gesten.


Det finns i
och för sig rationella förklaringar till Stefans Löfvens beteende. Han är uppenbart så angelägen om att eliminera konfliktytor med C och FP att han inte drar sig för att köra över V. Det är korrekt att det blir svårare att få med sig de två borgerliga mittenpartierna om V ingår i regeringen. Men frågan är om han ändå har råd att få Sjöstedt till sin fiende. Denne sa på en presskonferens att V nu blir ett oppositionsparti. Det ska man inte tolka bokstavligt. V-ledaren tycks inte vara beredd att fälla ett rödgrönt budgetförslag. Men hans kompromissvilja om vinster i välfärden verkar inte precis ha ökat, efter Löfvens respektlösa behandling. Man kan utgå från att V kommer att ge igen på något sätt.


Det är också
anmärkningsvärt att en erfaren förhandlare som Löfven så demonstrativt stänger regeringsdörren för V utan att egentligen veta om C och/eller FP överhuvudtaget är beredda att göra upp med S. Om han nobbat V efter att ha haft ingående samtal med de två och då funnit att det fanns goda utsikter att få mittenpartierna på vagnen, skulle det ha känts mer rimligt att då kasta ut Sjöstedt.

För varken C eller FP har något mandat från sina väljare att träffa viktiga uppgörelser med S, som trots allt var deras huvudmotståndare i valet. Båda partierna har gått tillbaka i valet och har så liten fallhöjd med sina 5,5 (FP) och 6,1 (C) att de kan ge sig in på politiska äventyrligheter.

Centerpartiet och Folkpartiet borde nog snarast ligga ganska still under nästa mandatperiod och slicka sina sår. Partierna har varje gång de samarbetat med ett större parti, oavsett om det är M eller S, förlorat.


För Stefan Löfven
är inte portandet av V okontroversiellt. En opinionsundersökning som presenterades strax före valet, visade att socialdemokratiska väljare helst ville ha med också V i en rödgrön regering.

Det är ju inte så länge sen Mona Sahlin hade precis samma ambitioner som nu Löfven. Hon ville inför 2010 års val bara ha med MP inte V. Det blev revolt i partiet och hon tvingades backa och ta med Lars Ohly. Det ledde i och för sig till valnederlag, så Löfven har säkert fått grönt ljus från partistyrelsen för dagens vägval. Men det är långt ifrån oproblematiskt. Det finns fortfarande många socialdemokrater som föredrar V framför MP. Och definitivt framför borgerliga partier hur illa de än tycker om blockpolitiken.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!