Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

M-ledaren borde vara körd som statsminister

Under onsdagens presskonferens upprepade Alliansen deras krav om att statsminister Stefan Löfven ska avgå Foto: PATRIK C ÖSTERBERG IBL BILDBYRÅ
Statsministern själv har inga som helst planer på att avgå. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Slaget om opinionen inför den ovissa regeringsbildningen intensifierades

ytterligare i dag. 

Efter initiativ tidigare i veckan från Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Anders Ygeman, slog i dag alliansen till med gemensam debattartikel i DN och presskonferens med samtliga partiledare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Huvudbudskapet var att bjuda in till blocköverskridande överläggningar om migration, bostäder, pensioner och försvaret. Men samtidigt upprepades kravet på att Stefan Löfven ska avgå som statsminister så snart som möjligt. Annars kommer alliansen att försöka fälla honom i förtroendeomröstningen i slutet av september. 

Alliansen meddelade också att de tänkte lansera en gemensam talmanskandidat. Två timmar och femton minuter senare svarade statsministern med egen presskonferens och några ord direkt till svenska folket. Inte oväntat avvisade han inviten från alliansen om blocköverskridande samtal. Dvs i sak hade han inget emot att föra diskussioner om sakfrågor över blockgränsen. Bara inte med alliansen som block. Däremot tänker han inte avgå just nu. Skulle däremot det slutgiltiga valresultatet ge alliansen övervikt, föreföll han benägen att lämna Rosenbad. 

Men så länge de rödgröna är större så hade Löfven ingen som helst avsikt att låta S bli ett stödparti till en eventuell alliansregering. Då ska den största regeringskonstellationen bilda regering. Samtidigt deklarerade statsministern att blockpolitiken ska begravas. Den fördummar. Lät aningen inkonsekvens att först meddela att det största blocket ska regera för att sen avliva den blockpolitik han precis utgått från. Ändå löper förstås statsministern stor risk att i varje fall tillfälligt bli av med jobbet. I förtroendeomröstningen i riksdagen i slutet av september kommer alliansen att rösta nej till Löfven. Att SD skulle göra något annat förefaller ytterst osannolikt. 

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Jimmie Åkesson gjorde ett sämre val än väntat och har behov av att visa handlingskraft. Om Löfven tvingas avgå, går rimligen uppdraget att försöka bilda regering till Ulf Kristersson. Men det är osäkert om talmannen sen kan be honom bilda regering. Talmannen måste förvissa sig om att den nya regeringen får igenom sin budget. 

Ett sånt klart besked lär knappast Kristersson kunna ge utan samtal med SD. Och eftersom han uteslutit någon som helst påverkan från SD på en alliansregerings politik, så borde han därmed vara körd som statsministerkandidat. S kommer ju inte heller att ge något stöd. Ett alternativ vore förstås att syna SD:s kort genom att bilda regering och lägga fram en budget och chansa på att det trots allt mer borgerliga SD inte skulle fälla en Alliansbudget. Men det lär inte ske. 

Tillexempel Jan Björklund anser att en Alliansregering måste veta i förväg att den får igenom budgeten. Dessutom skulle SD mycket väl kunna fälla både en sån från de borgerliga och från eventuell S-regering. Återstår sen Stefan Löfvens favoritalternativ: regering över blockgränsen. Men det har en väsentlig svaghet. Löfven anser att han ska leda en sån. 

Annie Lööf har gjort klart att hon inte sätter sig i en sån ministär. Björklund har inte varit lika kategorisk, men det räcker knappast med honom. S, MP och L har för få mandat tillsammans. Problemet för båda de så kallade mittenpartierna är att de dessutom alltid förlorat på regeringsmedverkan hittills. Oavsett med vem de har samarbetat.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!