Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Lööfs U-sväng kan göra Löfven till statsminister

Annie Lööf före statsministeromröstningen i riksdagen under onsdagen. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT
Manegen är krattad för Stefan Löfven. Foto: MARIUS GULLIKSRUD/STELLA PICTURES

Jimmie Åkesson lyckades med det Stefan Löfven har försökt och velat länge, men misslyckats med – att splittra alliansen. 

Ändå är det förstås också en framgångens dag för Socialdemokraternas ledare. Nu borde manegen vara krattad för honom som ny riktig statsminister. 

Och om det sker är det Annie Lööfs förtjänst eller fel.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I morgon träffar talmannen partiledarna för femtielfte gången den här hösten för att diskutera regeringskrisen. Nu är förutsättningarna något bättre. Ett regeringsalternativ har fallit – Ulf Kristerssons. Nu återstår rimligen bara två. Annie Lööfs och Jan Björklunds önsketänkande om en regering bestående av alliansen plus MP. Det är ett orealistiskt alternativ som Ulf Kristersson inte vill ha, men av allt att döma inte heller MP:s språkrör. Ändå vore det bästa för den fortsatta processen att Annie Lööf får chansen att sondera alternativet. Hur verklighetsfrämmande det än är. Först sen hon misslyckats, kan processen gå vidare. Då finns inte längre något alliansalternativ kvar, som hon och Björklund kan försöka klamra sig fast vid.

Då återstår sannolikt bara två alternativ: fortsatt Stefan Löfven-regering eller extraval. Det senare är föga troligt. Varken väljare eller majoriteten av partierna vill ha ett sånt.

Mot Stefan Löfven-alternativet kan förstås invändas att en betydande majoritet ju faktiskt den 25 september avsatte honom och därmed hans regering. Den majoriteten borde förstås inte gå att trolla bort hursomhelst. Men det kan mycket väl ske. Centerledaren gav i gårdagens Aktuellt ett kanske avgörande besked. Hon sa då att hon inte utesluter att släppa fram en regering ledd av honom. Jag stänger inga dörrar.

Det är ett mycket uppseendeväckande besked. Det första hittills under valefterspelet som kan sägas innebära ett brott mot tidigare besked.

 

Till mig och ytterligare någon journalist sa hon för några veckor sen, direkt efter en presskonferens där hon meddelade C :s nej till M-KD regering, att C kommer att rösta nej också till fortsatt Löfven-regering. Liksom nej till blocköverskridande sådan med S,  MP, C och L.

Att nu Centerledaren kan tänka sig att släppa fram en S-ledd regering samtidigt som partiet röstar nej till en borgerlig regering är minst sagt uppseendeväckande. Partiets kanske mest högerinriktade partiledare föredrar Löfven som regeringsbildare framför Ulf Kristersson.

 

Jag tror Lööfs U-sväng har två förklaringar. Hon har med mängder av ultimativa besked försvårat regeringsbildningsprocessen, nej till M och KD-regering, nej till blocköverskridande regering, nej till att sitta i S-ledd regering och tidigare nej till fortsatt rödgrön regering. Det har blivit en politisk belastning för henne. Att hålla fast vid ett fortsatt nej till Löfven, skulle ha gjort extraval ofrånkomligt. Även om Centerns opinionsutveckling under hösten varit hyfsad, är det inte givet att väljarna i ett extraval, vore lika positiva sen partiet stoppat en borgerlig regering.

För alliansen är det här en svart dag. Den har spruckit i två delar. I retoriken kommer säkert alliansledarna att fortsätta att tala högstämt om behovet av borgerlig sammanhållning. Men så länge SD har en vågmästarroll, så är det tomma ord. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!