Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Löfvens syfte är att sätta press på L och C

Ledarna för våra två största partier gör sitt bästa för att skapa osäkerhet och förvirring kring vad som sker efter nästa val.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu är det Stefan Löfven som i en SvD-intervju meddelar att han inte tänker avgå efter nästa val, även om de rödgröna är mindre än alliansen. Tidigare har Anna Kinberg Batra i Ekots lördagsintervju varit inne på att det inte är självklart att Stefan Löfven ska få sitta kvar även om de rödgröna skulle bli större än alliansen.

Däremot ger Jan Björklund klart besked. Det är det största av blocken som ska bilda regering. Och med blocken avser han de rödgröna och alliansen. Jag utgår från att Annie Lööf har samma inställning. Det är ju den gamla Reinfeldtlinjen som gjorde att alliansregeringen fortsatte efter 2010 års val, trots att den inte hade majoritet men var större än de rödgröna.

Löfven vill uppenbart krama ut så mycket taktiska fördelar som möjligt ur alliansens eventuella beroende och samarbete med SD.

Om alliansen i förväg deklarerar att den tänker samarbeta med SD, avgår han däremot, säger han. Det är lätt att göra eftersom det inte kommer att komma något sådant besked.

Vad som sker efter valet om alliansen är större än Löfvens block är att riksdagen senast två veckor efter riksdagsstarten ska rösta om statsminister. I det läget vet han att får fler röster mot sig, eftersom alliansen har fler ledamöter än de rödgröna. Men det räcker inte bara med att de borgerliga är fler. För att fälla Löfven måste det finnas en majoritet emot honom, minst 175 av de 349 ledamöterna. För att en sådan ska uppstå måste också SD rösta mot Löfven.

 

LÄS MER: Stefan Löfven: "Då är det självklart att jag avgår"

 

Vad statsministern vill uppnå är att visa att en alliansregering skulle vara beroende av att SD röstar på samma sätt som alliansen. Men det är trams. Det i sig skulle inte betyda någon form av samarbete. De rödgröna fällde under alliansåren förslag tack vare SD:s röster utan att det ansågs utgöra något samarbete, vilket det förstås inte heller var.

Men ändå kan läget bli problematiskt om man lyckas fälla Löfven i statsministeromröstningen, skriver K-G Bergström. Foto: Rob Schoenbaum / POLARIS POLARIS IMAGES

Men ändå kan läget bli problematiskt om man lyckas fälla Löfven i statsministeromröstningen. För om det sker blir det talmannens uppgift att hitta en ny statsminister. Det rimliga är att han då pekar ut Anna Kinberg Batra. Men då kan det uppstå stora problem. Att SD i det läget skulle nöja sig med att passivt bara rösta fram henne förefaller inte så troligt.

Om Åkesson ställer villkor för sina röster och Kinberg Batra vägrar gå med på dem, kan naturligtvis nästa statsministeromröstning sluta med att SD tillsammans med de rödgröna röstar mot Kinberg Batra. Och skulle då budet gå tillbaka till Löfven att bilda regering är det han som står med Svarte Petter.

Men Stefan Löfvens uppenbara syfte är att sätta press på L och C så att de lämnar allianssamarbetet före omröstningen och går över till de rödgröna som i så fall kanske rentav får egen majoritet.

Enda problemet med den taktiken är att det i dag inte finns något som tyder på att Annie Lööf eller Jan Björklund (om han sitter kvar) tänker ägna sig åt något så politiskt suicidalt som att gå över till motståndaren.

Det är nog bara om Anna Kinberg och eventuellt Ebba Busch Thor skulle bilda regering med SD:s stöd, som det skulle kunna bli aktuellt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!