Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Löfvens ras en tydlig käftsmäll från väljarna

Väljarnas dom över Stefan Löfvens och Socialdemokraternas insatser senaste månaden är hård. Ett opinionsras med tre procentenheter är en tydlig käftsmäll för partiet och statsministern.

Koalitionspartnern, MP, har klarat sig bättre och ökar något.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nedgången för Socialdemokraterna är förstås inte direkt oväntad. Stefan Löfven har under vintern lyckats skapa en Saudiaffär. I huvudsak av egen kraft.

Men kanske ännu viktigare för väljarna är att S tycks ha lovat runt inför valet men hållit tunt. Det blir höjd bensinskatt, det blir försämrat rotavdrag och regeringen vill spola överskottsmålet.

Under den här kritiska tiden har statsministern nästan rest jorden runt och besökt både "onda och goda" länder för att beveka dem att rösta för att Sverige ska få plats i säkerhetsrådet. Det får gamla socialdemokrater att tänka på Olof Palme med nostalgi i blicken.

Frågan är ändå hur klok statsministerns internationella storsatsning är. Den stora risken är att han för att få röster från diktaturer undviker att tala klarspråk. Varken han eller Margot Wallström klarade ju att ta ordet diktatur i sina munnar för att beskriva Kina.

Ändå behöver inte dagens opinionssiffra vara något permanent tillstånd. Så sent som i december, före Decemberöverenskommelsen, hade S ännu sämre notering än i dag (27,3).

Partiets och regeringens stora chans är Vårbudgeten med till exempel höjd a-kassa. Problemet är att sen Demoskopmätningen har nya löftessvek blivit kända. Det tycks inte bli någon lastbilsskatt och det är inte säkert att staten tar över järnvägsunderhållet som man sa före valet.

Alliansen knappar in på de rödgrönas försprång. Nu skiljer bara 0,8 procentenheter mellan blocken. Men jag är inte säker på att det är något imponerande borgerligt styrkebesked. Moderaterna under Anna Kinberg Batra får 25 procent. Det är tveksamt om hur stor del hon har i den uppgången. Det handlar snarare om missnöjes- och protestsympatier.

AKB har varit synnerligen anonym sen hon tillträdde och tycks sakna förmåga att rycka åt sig initiativet. Jag tror att om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg varit kvar som frontfigurer hade partiet legat uppåt 30 procent med tanke på regeringens alla självmål.

Övriga allianspartier rosar inte direkt marknaden.

FP ökar något, vilket möjligen kan ge Jan Björklund andrum.

KD ligger fortfarande under 4-procentsgränsen. Någon Ebba Busch Thor-effekt syns inte röken av. Tvärtom har partiet jämfört med februari backat rejält. Då fick KD 4,6 procent vilket är en ovanligt stark opinionssiffra för partiet. Jag tror att det i huvudsak var en kvardröjande effekt av Göran Hägglunds migrationsutspel i slutet av fjolåret.

Mätningens vinnare är Sverigedemokraterna. De ökar mest och har nu 15,7 procent. Det torde i huvudsak bero på väljarnas missnöje med socialdemokraternas regeringsutövning och en förbluffande svag borgerlig opposition.

Frågan är hur den nu aktuella striden i partiet påverkar opinionen. Den borde vara till nackdel. Men troligare är nog att SD stärks.